Mors dag
Tack mina älskade små barn (och min älskade Rickard) för den fina presenten! Jag är världens lyckligaste mamma som har er! Ni tre betyder allt för mej!
M925
För snart en månad sedan firade jag och Rickard att vi varit tillsammans i hela 10(!) år. Jag har länge velat köpa Rickard en nyckelring eller ett smycke med personlig text. Har vetat väldigt länge hur texten skulle lyda men hade inte hittat tillfället eller den perfekta gåvan än.. förrän nu! Lagom tills att vi skulle fira 10 år.
Det började med att jag googlade lite på nyckelring med personlig text och hamnade tillslut på hemsidan www.m925.se. Där kollade jag runt lite bland smyckerna och föll pladask för ett halsband med ett plektrum! Perfekt eftersom Rickard älskar att spela gitarr! Ännu bättre var att jag själv kunde välja så himla mycket! Jag fick själv bestämma vilket typ av kedja/läderrem som skulle vara till, vilket text, om jag ville ha text på baksidan och man kunde även välja till en liten berlock i form av en elgitarr eller en akustisk gitarr.
Jag valde en läderrem (tycker det passar Rickard bättre) och text på framsidan och ett hjärta och datumet då vi varit tillsammans i tio år på baksidan. Funderade först på att ha en berlock också men insåg sedan att den skulle vara i vägen för texten så jag valde att inte ha berlocken.
Rickard blev jätteglad för smycket och säger även han att det passar honom jättebra. Extra roligt tyckte han det var att det var format som ett plektrum.
Så ni andra som läser detta, gå gärna in på hemsidan där jag köpte smycket (som finns att komma till direkt via länken ovan) och kolla runt lite! Det finns jättemånga vackra smycken för både män och kvinnor. Extra roligt tycker jag det är att man kan få dom så personliga genom egen text och liknande! Kanske något för bröllopet, till någon som fyller jämt eller bara för att smyckerna är vackra?
Här har ni bilder på Rickards halsband:
"Alltid du & jag" - framsidan
Smycket kom även i en vacker ask!
Baksidan med datumet för vår 10årsdag och ett hjärta!
10 år!
Idag så är det 10 år sedan Rickard och jag kysstes för första gången utanför bussarna vid busshållplatsen på Jändelskolan. 10 år...
Detta firades i helgen med att vi tog tillvara på min 25-års present som jag fick av Rickard. En spahelg i Göteborg på Sankt Jörgen Park Resort, bara han och jag utan barnen. Vi tog tåget upp till Göteborg i lördags morse och gick en runda på Nordstan medan vi väntade på att kunna få checka in på spaet. Vi passade då på att köpa ett par badbyxor till Rickard eftersom han glömde sina hemma (det enda man behöver ha med sig till ett spa... typ...).
Vi åkte sedan till hotellet där vi checkade in och fick vårt rum och vi begav oss mot vår sparitual som vi hade inbokad. Sparitualen var en behandling som man utför själv kan man säga. Man fick en liten korg med blandade krämer och grejer som vi skulle använda under behandlingen. Vi fick även ett litet schema med vilka olika delar av spaet vi skulle till och vad vi skulle göra och tänka på där. Trots att vi inte tog jättemycket tid vid varje "station" så tog det hela cirka 2,5-3 timmar... Det var verkligen jättehärligt och jättemysigt att få slappna av tillsammans.
Vi gick upp på rummet och gjorde oss i ordning för att fira vår dag ordentligt. Detta gjorde vi genom att ta taxi in till Gothia towers och äta middag uppe på Heaven 23, en restaurang som ligger i Gothia tower högst upp på 23:dje våningen med utsikt över hela Göteborg. Vi skålade i bubbel och åt jättegod mat, drack vin, pratade och bara njöt! I timmar....
Efter det åkte vi tillbaka till vårt hotellrum på spaet och åt lite annat gott och bara hade det mysigt. Började titta på en film men båda två somnade innan det hade hunnit gå särskillt länge...
I går (söndags) klev vi upp och åt en riktigt härlig hotellfrukost! Finns det något bättre än hotellfrukost?
Sedan tog vi en snabb runda ner till spaet igen för att prova på de saker de hade där som inte ingick i sparitualen som vi hade kvällen innan. Jättemysigt åter igen även om det inte kändes lika "spaigt" som kvällen innan.
Sedan var det dags att checka ut och åter igen gå en runda på nordstan där jag köpte mej ett par nya löpardojjor (oj vad snabb jag kommer bli nu!) och lite kläder till barnen innan tåget gick hem igen.
Eftersom vi inte kom hem förrän klockan elva på kvällen så var i i morse och hämtade våra barn som har varit hos mina svärföräldrar under helgen. Väldigt skönt att vara iväg själva och umgås på ett sätt man inte gör i vanliga fall. Men oj så härligt att komma hem till barnen igen! Det är så tomt utan dom och man känner hela tiden att något saknas!
Under våra 10 år tillsammans har vi varit med om väldigt mycket tillsammans. Slutat nian (som är en stor grej när man är i den åldern), gått gymnasiet (i två av de tre åren i samma klass), varit på studentbal och tagit studenten tillsammans, jobbat tillsammans, varit utomlands ett flertal gånger alltifrån klassresa i nian till fem veckor i usa till solsemestrar och campingar, förlovat oss, fått två barn och köpt hus... bara för att räkna upp några av sakerna vi gjort.. Eftersom vi var så unga när vi träffades (15 år och skulle bli 16 senare samma år) så har vi hunnit med många saker och gått igenom många av livets faser tillsammans. Och klarat oss igenom alla tillsammans. Vi har alltid haft varandra och vuxit samman starkare och starkare för varje dag som går. Idag är vi mer kära än någonsin och livet känns helt underbart! Tillsammans övervinner vi allt!
Idag är det dagen då det är exakt 10 år sedan vi blev tillsammans. Men idag blir det inget vidare firande. Lite god mat, kladdkaka och extra mycket kärlek "bara". Jag har tenta imorgon som jag måste plugga till och Rickard ska träna fotboll. Men efter en så underbar helg och att äntligen ha barnen hemma igen så känns det verkligen perfekt!
Vi utanför spaet där vi tillbringat helgen.
"Våga vara förälder"
Det hela började med att jag såg information om att Alf B Svensson skulle föreläsa och eftersom jag kände igen hans namn från "Håll kärleken levande" och fullkomligt älskade den boken så kunde jag inte låta bli att gå på föreläsningen. Att föreläsningen sedan handlade om att "våga vara förälder", hur man ger sina barn självkänsla och hur man sätter gränser kändes ganska lockande. Särskillt nu när vi har en 3,5 åring hemma som har 3-års-trots lite till och från och en 1,5-åring som även hon kommit på att testa sina gränser så kändes det ganska lockande att höra om vad han hade att säga om det. För oenigheterna lär ju inte direkt bli färre i och med att barnen växer och blir äldre..
Och jag säger bara; vilken underbar föreläsare! Så många härliga skratt och så mycket man kände igen! Han är rak på sak, rolig och ärlig! Hade höga förväntningar på honom och han levde upp till dom flera gånger om! Roligt att även Rickard höll med och gillade detta! Jag kan verkligen rekomendera alla föräldrar där ute att om ni får möjligheten att gå och lyssna på honom någon gång så gör det! Ni ångrar er inte! Jag ska göra om det igen om jag får möjlighet!
Vi har ju redan boken "håll kärleken levande" som vi fick på mödravårdcentralen och eftersom jag älskar den så kunde jag så klart inte låta bli utan köpte boken "våga vara förälder" och passade faktist även på att köpa hans bok "hjälp, vi har fått en tonåring!". Jag vet att det är lite tidigt, barnen är ju inte tonåringar på si så där en tio år till men den kan stå och se fin ut i bokhyllan fram till den dagen kommer, det stör mej inte!
Nej nu blir det till att gå och lägga sej och kanske titta lite i min nyinköpta bok!
Skottdagen
Om jag inte minns helt fel så läste jag en artikel i BLT för fyra år sedan där dom skrev lite om skottdagen. Skottdagen är, som alla kanske vet, den dagen då kvinnor får fria. Det roliga med den artikeln var att det stod att om mannen sa nej till frieriet så var han "tvungen" att köpa något dyrbart som bevis på att han ändå älskar kvinnan väldig mycket. Och med något dyrbart menade dom då diamanter eller liknande! Låter onekligen lockande!
Jag vet dock att om jag friar till Rickard så kommer han säga ja men att vi inte har pengar just nu till ett sådant bröllop som vi vill ha. Och det är jag också medveten om att vi inte har så ett frieri från mej känns väldigt onödigt..
Så möjligheten att jag ska få några diamanter ser dålig ut.. Sen är jag lite gammaldags av mej i just det här avseendet och vill faktiskt att Rickard ska fria till mej... :)
Men till alla er andra kvinnor där ute som gärna vill gifta er med era män! Ta chansen idag! ;)
Lika som bär?
Rickard sommaren 2005
Moa idag (Januari 2012)
Nytt!
Här är det mycket som är nytt! Det som inte har undgått någon (hoppas jag) är att det är ett nytt år! 2012! Ett år som jag faktist har längtat lite efter.. Vet inte riktigt varför men det är något med detta året som gör att det känns väldigt speciellt... Rickard och jag har i vår varit tillsammans i 10 år och i höst varit förlovade i 5 år. Vet inte om det kanske är det som gör att det känns så speciellt men något är det i alla fall. Det ska bli väldigt roligt att ta reda på vad det är!
Hela familjen samlade ute vid tolvslaget
Nytt är även mitt nyårslöfte. Mitt nyårslöfte blir att springa minst 52 gånger detta året (minst en gång i veckan alltså) och sträckan ska vara minst 3 kilometer. Jag ska inte heller äta något godis, chips eller liknande. Det enda jag äter är glass, popcorn och kakor (kakor och tårta endast vid kalas eller liknande) och så får jag bara dricka light-läsk (förutom påsk- och julmust vid påsk och jul, deras lightversion är inte alls lika god som äka vara och påsk och jul är det ju bara en gång varje år). Och tredje delen i mitt löfte, som jag hoppas uppfylls automatiskt med hjälp av de andra två delarna, är att jag ska gå ner till min matchvikt igen.
En annan sak som också är ny, fast inte så jätteny det är bara det att jag inte har fått lägga ut det här innan, är att Rickard har klippt av sej sitt långa hår! Han hade riktigt långt hår innan men bestämde sej kring lucia för att klippa av allt. En klar förbättring enligt alla och jag tycket också att han har blivit (om möjligt) ännu snyggare! =)
Före Efter
Eller vad säger ni, skulle han behållt det långa håret?
Håll kärleken levande
För någon dag sedan skrev jag ett inlägg som handlade om hur kärleken förändras hos ett par när man får barn. Idag hittade jag boken "Håll kärleken levande" som är skriven av Alf B Svensson. Han är psykolog, författare och en av vårt lands mest efterfrågade föreläsare i samlevnadsfrågor.
När vi väntade Max så fick vi boken från barnmorskan på MVC och när vi väntade Moa så fick man välja om man ville låna den (då gav dom inte ut den gratis längre). Idag gissar jag att man kan få låna den om man vill och jag kan starkt rekomendera alla blivande föräldrar att göra det! Även ni som redan är föräldrar borde låna eller köpa boken. Den kostar under hundralappen, är ca 50 sidor lång med lättläst text och roliga bilder.
Boken är lätt att läsa och ger mycket tankar och funderingar. Han skriver ärligt och rakt på sak! Här finns tips och idéer och han beskriver situationer som alla någongång har känt igen sej i, på ett eller annat sätt. Förstod inte riktigt meningen med att läsa den när vi väntade Max, vi skulle ju inte förändras så mycket! Men nu ser jag meningen med den och det borde vara en sådan bok som man ögnar igenom lite närsom för att påminna sej om hur man ska vårda kärleken.
Så här står det på bokens baksida:
" Att bli kär är ingen konst. Men att sedan hålla kärleken levande när den första förälskelsen gått över är inte alltid så lätt. Varför lyckas vissa par när så många andra inte gör det?
Bara kärlek räcker inte. Att hålla kärleken levande är en konst, något vi alla kan lära oss. Ett lyckligt förhållande är något vi själva tillsammans kan skapa. I den här boken får du många praktiska och konkreta råd och svar på de vanligaste frågorna.
När skall vi få tid för varandra?
Hur vårdar man kärleken när man fött barn?
Varför tiger han när hon vill prata?
Hur löser man konflikter utan att gräla?
Ett rikt samliv, hur får man det?
Kan man älska samma person hela livet?
Boken är mycket positiv, lättläst och full av humor. Läs den helst tillsammans. Ni kommer säkert att känna igen er, få många glada skratt och ny inspiration. Kanske blir ni också mer förälskade i varandra än ni någonsin varit."
Stolt storasyster!
Idag vill jag dock flagga lite extra mycket för ett av dom, Annie! Annie är 10 år yngre än mej (född '96). Det jag vill hylla med henne är hennes otroliga insats som innebandymålvakt i Örlogsstadens damlag! Damerna gick upp till div. 2 inför denna säsongen. Tycker för det första det är starkt av henne att få stå så pass mycket i mål i damlaget som hon gör trots att hon inte är äldre. Vi vet ju alla att en målvakt är en väldigt specifik plats och man kan inte ha för många av dom på plan samtidigt.. ;)
Sedan är jag väldigt imponerad av hennes insats! Säsongen har bara börjat men då har hon än så länge fått spela 3 hela matcher av 4 möjliga och i den fjärde fick hon göra ett inhopp. Utav de tre matcherna Annie stått hela har de vunnit två och förlorade den tredje på uddamålet (trots det gör Annie en bra insats enligt tränarna). På hemsidan när ledarna skriver om matcherna är det mycket positivt över Annie och hur hon sköter sej i målet. Detta gör att man blir varm i "storasyster-hjärtat".
Jag önskar jag kunde gå oftare och se hennes matcher. Hon spelar imorgon men då måste nog jag tyvärr sitta och tentaplugga. Har tyvärr pluggat lite för lite för att kunna hoppa över det imorgon (också...). Men säsongen har precis börjat så jag får skriva ut ett spelschema lite senare och anpassa skolplugget efter den sedan! =) Jag följer i alla fall hennes framgång via deras hemsida och genom att läsa tidningen där hon ibland står omnämnd efter matcherna.
Är det någon annan som skulle vara intresserad att läsa om min duktiga lillasyster så kan ni göra det på den här hemsidan:
http://www.orlogsstadensibk.se/
Klicka er sedan in på "senior och junior" och välj "Dam div 2"
När hinner man vårda kärleken?
Och detta fick mej att börja tänka. Hur och när hinner vi det egentligen?
Ett av mina första och mest spontana svar var "att skaffa barn är bland det tuffaste ett par kan gå igenom". Så är det. Ett barn förändrar världen helt totalt! Den blir sej aldrig lik igen. Och hur du än vänder och vrider på det så har paret alltid något gemensamt.
Gifter man sej, köper hus tillsammans eller vad man än gör annars så kan man alltid skilja sej, dela på de gemensamma sakerna, sen behöver man aldrig mer prata med varandra igen om man inte vill! Har man däremot barn så har man alltid nåt som gör att man måste prata med varandra även om man har separerat.
Vill även tillägga att barn också är det mest underbara som ett par kan få! Men det vet väl alla?
När man har fått barn finns det helt plötslingt någon/några andra som alltid går i första hand. Mannen/frun/sambon/partnen är inte längre prio ett. Och det anser bägge och därför är det inget konstigt med det.
Man har inte samma tid för kärleken som innan man fick barn. Men man har inte samma behov av det på samma sätt längre. Man finner andra sätt att visa kärlek på. Att ta den där bajsblöjan fast det egentligen är partnens tur, att låta partnen få sovmorgon, att leka och busa med de underbaraste man har (barnen), ta hand om disken (igen!), fixa tvätten (för sjuttioelfte gången i rad)... Möjligheterna att visa kärleken till varandra är oändlig! Dessutom är de små sakerna värda så mycket mer nu än innan. Den där pussen när man kommer hem från jobbet, att somna hos varandra i soffan, att äta middag tillsammans när barnen har somnat.. alla de där småsakerna som förr ansågt vara självklara är idag värda mycket. Och det är härligt att det inte behövs mer!
Självklart finns det dagar då man önskar man hade mer tid för varandra och det kan vara skönt att ibland bara komma iväg och gå på bio eller äta en bit mat ute själva. Det uppskattas så klart väldigt mycket. Och det är väldigt viktigt att man som par ibland får de där stunderna tillsammans. Där kan jag säga att vi är väldigt lyckligt lottade som har så otroligt många vänliga själar som gärna tar hand om våra busfrön, särskillt mina svärföräldrar! Gångerna de inte har kunnat ställa upp när vi har frågat dom är lätträknade.. Att så många vill ställa upp är något vi är otroligt tacksamma över!
Värre är det väl med grälen.. Man kan inte gräla lika mycket som man skulle behöva ibland. Vi vill ju inte stå och vara "ovänner" med varandra inför barnen... Men tillslut så rinner bägaren över och så blir det ett rejält gräl istället för flera små (oftast när barnen sover eller inte är hemma).. för det måste man också ha när man älskar varandra. Vissa dagar/tillfällen då man rensar luften! Men som alla par vet så älskar man inte varandra mindre bara för man grälar ibland.. så länge det håller sej inom ramen för vad som är "normalt". Vad som nu är normalt i detta fall...?
Att få barn är en helt ny livssituation. Det är även något som man "automatiskt" älskar (tror det kallas hormoner..)! Alla saker man sa att man inte skulle strunta i bara för att man fick barn, man struntar inte alltid i dom men man vill inte göra dom lika mycket! Ibland väljer man att stanna hemma bara för att man vill! Dessa hormoner...
Så älskar varandra gör vi nu mer än någonsin, visa det hinner vi inte alltid men de små signalerna är där! Alltid när man behöver det så finns de där om man tittar noga.
Grattis älskling på 25-års dagen!
Mys på tumanhand
Så i tisdags när jag var på jobbet ringde Rickard och frågade vad jag hade för planer för kvällen för hans föräldrar undrade om vi ville äta där när jag kom hem från jobbet. Då fick jag ljuga ihop något om att jag hade lagt upp något speciellt som jag skulle laga till oss på kvällen och att jag ville hem så fort som möjligt efter jobbet och om han åt något så fick han helst inte äta så mycket.
Uppenbarligen så anade han inget för han gick omkring hemma sedan och letade efter maten som jag hade lagt upp men hittade ingen. Han gissade på mycket; grill, pengar till pizza. Han gissade till och med på att jag hade lagt ut maten i garaget för att han inte skulle se den! =)
Efter ett par timmar kom min syster hem till oss men han anade inget då heller. Våra familjer brukar dyka upp på besök så där nån gång ibland bara för att det är trevligt (vilket det alltid är när dom kommer)!
Så bad jag Rickard gå och snygga till sej lite. Inte supersnygg men jag bad honom att inte ha träningsbyxor och linne på sej i alla fall! Han blev lite fundersam men gjorde som jag bad. Då började han ana att vi skulle iväg någonstans för han hörde från badrummet hur jag berättade barnens kvällsrutiner för min syster.
Vi gjorde oss färdiga, sa "hej då" och "Godnatt" till barnen och gick ut och satte oss i bilen.
Väl inne i stan började han undra och fundera lite. Anade att i skulle äta ute någonstans eftersom vi inte ätit hemma och eftersom vi sagt godnatt till barnen anade han faktist även bio (för utan bion hade vi kanske hunnit hem innan dom somnade).
När vi gick in på biografen för att hämta våra biljetter blev det ju bekräftat och han blev jätteglad. När vi gick därifrån upp mot Montmartre (där vi skulle äta) blev det ytterligare en glad min. Han hade hoppats att vi skulle äta där!
Vi åt gott. Pratade. Tog det lugnt. Köpte gotte till bion. Tittade på bion och bara mös. Hela kvällen, bara vi två. Underbart!
Hemma hade allt gått bra med barnen. Dom hade somnat i tid och varit nöjda och glada! Alltid lika skönt att höra att det har gått bra när någon annan har haft dom! Även om det inte brukar vara problem så vet man ju aldrig..
Härligt att kunna överraska och mysa så där en vardag bara för att. Inte för att man firar något eller någon, utan bara för att det är mysigt!
Tack igen kära syster som tog hand om trollen åt oss! =)
Att vara kär
Att efter åtta och ett halvt år tillsammans med någon fortfarande känna svartsjuka, enorm längtan, fjärillar i magen, nykär pirret, längtan efter att göra saker tillsammans och en längtan att utveckla sina liv tillsammans... Det är vad jag vill kalla äkta kärlek! Jag är så otroligt lycklig över att få uppleva detta tillsammans med mitt livs kärlek! Att tillsammans med honom fått två underbara barn som jag älskar villkorslöst! Att tillsammans med honom få planera en framtid tillsammans o se hur våra liv växer samman allt mer för var dag som går. När vi blev tillsammans den där dagen i mars när vi gick i nian var det nog inte många som kunde se att åtta och ett halv år senare var vi fortfarande tillsammans, och inte nog med det utan även med två barn, förlovade sedan 2 oktober 2007 och i skrivande nuet husletande! Men tji fick dom! Vi var inte bara unga och dumma utan även kära! Och för var dag som gått har jag bara blivit mer och mer kär! Vi har varit med om mycket tillsammans; kiv, gnäll, bråk, skratt, glädje och bus! Jag älskar det oändligt mycket Rickard!
