Nyklippt
Idag var Max själv på dagis för första gången! Inga problelm alls. Han sprang iväg och lekte och var glad. Så imorgon blir det samma sak! Fast då ska hans farmor och farfar hämta honom för jag ska in till stan på babyträff med Moas kompisar och då ska han vara hos sin farmor o farfar undertiden. Kommer kännas otroligt tomt utan honom nästan hela dagen imorgon! Han är ju min duktiga lilla tvååring! Han kan och vill så himla mycket nu! Han utvecklas otroligt mycket! Så självständig och duktig på många sätt! Svårt för en mamma att inse att ens lilla prins inte längre är en liten bebis utan har blitit ett litet barn! =) Moa växer alldeles för fort hon med! Jag hänger inte med alls! Hon är så snäll och glad och nöjd! Med två sådana här barn är det inte allt för svårt att vara mamma! Självklart är det inte alltid en dans på rosor men hur roligt hade det varit? Är roligt att se kärleken mellan barnen också! Max blev jätteglad när han såg Moa när vi kom och hämtade honom från dagiset! Verkade nästan som om han hade saknat henne mer än vad han saknat mej! Moa älskar när Max är i närheten och leker och Max försöker hela tiden se till att Moa är nöjd och glad och inte är ledsen! En härlig känsla att se det!
4 dagar kvar tills jag får träffa Rickard igen...
Att vara kär
Att efter åtta och ett halvt år tillsammans med någon fortfarande känna svartsjuka, enorm längtan, fjärillar i magen, nykär pirret, längtan efter att göra saker tillsammans och en längtan att utveckla sina liv tillsammans... Det är vad jag vill kalla äkta kärlek! Jag är så otroligt lycklig över att få uppleva detta tillsammans med mitt livs kärlek! Att tillsammans med honom fått två underbara barn som jag älskar villkorslöst! Att tillsammans med honom få planera en framtid tillsammans o se hur våra liv växer samman allt mer för var dag som går. När vi blev tillsammans den där dagen i mars när vi gick i nian var det nog inte många som kunde se att åtta och ett halv år senare var vi fortfarande tillsammans, och inte nog med det utan även med två barn, förlovade sedan 2 oktober 2007 och i skrivande nuet husletande! Men tji fick dom! Vi var inte bara unga och dumma utan även kära! Och för var dag som gått har jag bara blivit mer och mer kär! Vi har varit med om mycket tillsammans; kiv, gnäll, bråk, skratt, glädje och bus! Jag älskar det oändligt mycket Rickard!
Ett charmtroll och en trollunge
Max har även börjat sin inskolning på dagis (eller förskolan som det så fint heter nu förtiden). Han började i onsdags och i morgon ska vi dit igen. Än har jag varit med hela tiden men snart är det väl dags att prova att lämna honom själv en stund. Jag tvekar inte alls på att det kommer gå annat än bra! Han är lite blyg för personalen i början när vi kommer in men sedan springer han iväg och leker för fullt och märker inte av mej alls. Skönt också är att min mormor jobbar på hans avdelning och kommer göra det till och med november ut så han har någon han känner där den första tiden tills han lärt känna de andra fröknarna. Men än så länge så har han gillat att vara på dagis och leka! Det känns skönt, för det är ju faktist därför som vi ska ha honom där några timmar i veckan.. för att han ska få leka med andra barn lite.
Jag har hittat de perfekta smeknamnen på mina små barn! Max är mitt lilla charmtroll! Han charmar verkligen alla med sina mörka bruna ögon och sitt sätt att skratta och fjanta runt! En riktigt härlig liten två-åring är det jag har! Ett äkta charmtroll!
Och Moa är min lilla trollunge! Hon ser verkligen ut som ett troll ibland med sitt långa, mörka rödbruna hår som står åt alla håll och kanter och när hon ler ett av sina härliga leenden så är det verkligen en söt liten trollunge man ser! Helt underbara båda två!
Ska se till att försöka lägga ut nån bild i något senare inlägg sen som verligen visar tydligt för er vad det är jag menar! Men då måste jag lägga in bilderna på datorn först och det orkar jag inte med ikväll. Det får bli nån annan kväll i veckan när jag är hemma själv och ändå inte har nåt att göra när barnen har somnat! =)
Åter igen...
Idag har vi varit ute på långpromenad barnen och jag. Max behövde lite frisk luft efter att ha haft falsk krupp i natt och Rickard behövde få vila lite efter att ha suttit uppe med Max i soffan hela natten för att underlätta för honom. Denna gången var den falska kruppen inte så farlig så vi behövde åka in till akuten utan vi klarade oss med lite "huskurer".