När pojkarna är borta....
Nya handdukar
Visst är dom fina!? Vår älskade lilla familj....
Nybadade
Jag behövde duscha och då är barnen inte sena med att haka på. Visst är det lite trångt med tre pers i ett litet badkar men finns det hjärterum så finns det stjärterum! Och mysigt är det! 
Pustar ut
Nu kan jag pusta ut!
För snart ett och ett halvt år sedan så köpte jag fyra stycken hängare till badrummet föreställande en pappa, en mamma, en pojke och en flicka. Alltså vår lilla familj. Jag hade tittat på dem i evigheter kändes det som, ända sedan Moa låg i magen och bara jag och Rickard visste om att vi väntade en liten till. Jag ville så gärna ha dessa hängarna men valde att vänta med att köpa dem tills vår lilla kommit ut så vi visste om det var en flicka eller pojke som vi skulle köpa.
När Moa var lite drygt ett halvår så gjorde jag slag i saken och köpte hängarna men eftersom vi då bodde i en lägenhet och visste att vi skulle flytta till hus så hängde vi inte upp dem utan jag la dem i påsen jag fick när jag köpte dem och la dem i en låda som vi hade packad som jag säkert visste skulle med i flytten till huset, så de inte skulle komma bort.... vilket snarare var precis det som de gjorde!
Jag har letat förtvivlat sedan vi flyttade efter dessa hängarna och inte hittat dem! Visste att jag la dem i en låda som skulle med till huset som sagt men vilken det kunde jag inte säga... Nu när vi har gått igenom de flesta lådorna i huset utan att hitta dem så började jag fundera på vad som hänt.. Hade de råkat kastas i flytten? Läggas undan i någon annan låda? Eller vad? Allt detta verkade ologiskt men det var det enda som jag kunde komma på.. Låg flera nätter och dagar och funderade på vart de kunde ha tagit vägen! Jag har nämligen letat och inte hittat någonstans att köpa dem igen. Har hittat liknande hängare med barnen men inte med föräldrarna och jag vill ju ha hela familjen.
Men idag fann Rickard dem! Undertiden som jag och Max var ute och övade på Max cyklande så hade han gått igenom en låda med verktyg och liknande i garaget som inte blivit ordentligt uppackad än sedan flyttan och där hittade han dom! Inte det minsta logiskt att jag har lagt dom där men vad bryr jag mej om det, dom är hittade och jag är så lycklig!
Nu ska jag bara köpa fyra handdukar också med texten "Pappa" "Mamma" "Max" och "Moa" och hänga i badrummet! Lycka!
Som ni ser har jag inte ens packat upp dem ur plasten än! Men visst är de söta?
Vackert
Börjar fixa till trädgården en del nu. Och den blir så fin! Tyvärr har jag inga bilder på hur det såg ut före men idag tänkte jag bjuda på en bild på hur fint jag planterat den vackra blomman jag fick av min farbror och hans familj när jag fyllde år. Satte den i en kruka med lite andra små fina blommor vi köpte i helgen. Blev jättenöjd och tycker det är fint!
Trivs på vår tomt som är varierad med allt från gräs, blommor och grönsaker till lekstuga och rutchkana! Älskar att vara ute! Underbart med hus!
Tvåbarnsmamma och i god form!
LivsMål går ut på att man först träffas och får fylla i ett "balanshjul" om hur man upplever sin kost, träning, sociala livet och så vidare. Sedan får man, om man vill, göra ett konditionstest, kolla kolesterol och blodsocker och ställa sej på en våg som mäter kroppsfett och övrig kroppsmassa. Efter cirka ett halvt år så återkommer man och gör samma test och ser om man har förbättrats eller vad som har hänt.
Självklart så ville jag göra alla test och jag var extra intresserad idag av att se hur min kroppssammansättning och min kondition är, så här fem år senare varav undertiden jag har hunnit få två barn...
Jag var beredd på att det inte skulle vara några siffror som liknade de förra direkt men mitt mål var att jag skulle försöka nå de siffrorna till nästa gång (om ett halvår alltså)...
Första testet jag gjorde var vågen som mäter kroppssammansättningen. Den var inställd på att dra av 1kg för kläder men jag är osäker på att jag hade så mycket kläder. Resultatet var att vågen visade oehört få kilo, till och med så att även om jag lägger på det kilot som hon drog av så vägde jag ett kilo mindre än vad jag gör på vågen hemma. Så det är ju inte helt omöjligt att jag gått ner ytterligare lite i vikt.
Och tro min förvåning när det visade síg att värdena på min kroppssammansättning inte skiljde sej alls mycket från för fem år sedan?! Jag hade lite mer fett men det gjorde inget för förra gången låg jag under det rekomenderade värdet och idag låg jag 0,4% (3hg) över lägsta nivån för vad jag ska ligga och hon tyckte inte jag skulle förlora mer fett. Jag hade även mindre vätska i kroppen och mellan 0,2-0,5 kg mindre i muskler bara, jämfört med förra gången. Väldigt bra värden tyckte hon eftersom jag som sagt fött två barn sedan sist. Så till nästa gång ska jag försöka få upp muskelmassan lite mer! Så roligt när man kan se och jämföra resultat!
Mitt blodtryck, kolesterol och blodsocker såg även det bra ut. Fast det var väl väntat.
Och så dags för konditionstestet! Lite nervöst eftersom jag i princip inte har tränat någon kondition alls den senaste månaden (eller tränat överhuvudtaget för den delen). Men jag trampade på bra och det kändes som om så dåligt borde jag ändå inte få. När resultatet kom så tittade hon på det och sa först att min syteupptagningsförmåga enligt hennes tabell för mitt kön och ålder var hög. Det såg väldigt bra ut med andra ord. Och när hon sedan tittade på siffran som mäter konditionen så såg hon att den var mycket hög. Hon till och med sa att det var bland de bästa siffror hon sett och definitivt i topp bland de som jobbar på samma företag som jag! Även om jag hade varit kille så hade denna siffran gett mej en mycket hög kondition som resultat. Hon pratade mycket och väl och denna siffran och det värmde gott! Ett av de bästa hon sett! Det kommer jag leva länge på... Jag är kanske inte så "otränad" som jag tror!?
Vi jämförde även konditionen med för fem år sedan och den hade förbättrats mycket (fast jag hade även då mycket hög kondition så var siffrorna bättre idag). Hon var imponerad och jag var väl mest chockad.. Vad skulle jag sätta som mål nu då? Målet fick bli att behålla/förbättra konditionen ytterligare och att behålla de fina värdena jag har i övrigt (eller förbättra om möjligt). Och att jag ska prioritera träning och familjen! Det tyckte jag lät som bra mål och jag känner mej nu väldigt motiverad för att förbättra och finslipa mina värden och siffror ytterligare! Detta besöket hos företagshälsan kom precis lägligt för att jag skulle hitta ny motivation och få bekräftat att det jag kämpat för under den senare tiden har gett resultat!
Prince Of Darkness... och så jag!
Så sent som igår var pappa och tatuerade in autografen som Ozzy här signerar på honom! Behöver jag säga att den blev riktigt snygg och att han är jättenöjd?
Klar!
Klarade tentan i fredags så nu är jag helt klar med första året på utbildningen! Skönt! Nu är det lite drygt 5 veckors jobb som väntar innan lite semester och föräldraledigt! Nu håller vi tummarna för en varm och fin sommar!
1 juni
En dag som det hände mycket var i fredags, den 1 juni. Inte nog med att jag fyllde 25+ (26 för att vara exakt) så var det dags att skriva sista tentan för den här terminen. Om jag klarade den så är jag nu inte bara ett år närmare min examen utan även hela 75hp rikare!
Tentan var svår men jag håller tummar och tår för att jag klarade den. Orkar inte med en omtenta i höst.. Inte nån annan gång heller för den delen. Men han skulle rätta snabbt så redan i slutet på veckan får jag svar på hur det gick.
Och inte nog med det så var det dag nr 100! Alltså 100 dagar sedan jag nådde mitt viktmål och Rickard har alltså inte gått ner sina kilo och jag har inte gått upp några utan till och med gått ner några extra hekto! Jag vann alltså tävlingen och maxpotten! Så snart ska det in till stan och shoppas! Har redan hittat en rosa kavaj och några fina toppar som ligger risigt till! :)
Så sommarlov, födelsedag och vinst i tävlingen! En bra dag med andra ord! :)
Dagen då jag träffade Ozzy
Lördagen den 2 juni 2012. Detta var dagen då jag fick uppleva något som jag aldrig trodde att jag skulle få vara med om! Jag fick träffa Ozzy Osbourne, i egen hög person! Men låt mej börja från början...
För lite drygt en vecka sedan ringde min pappa till mej och frågade vad jag skulle göra nästa lördag. Utan att tänka bläddrade jag fram ett blad i almanackan och sa till honom att det är ju då vi ska titta på "Ozzy & friends" i Malmö och tänkte att det kan han väl inte glömt.. "jaha..." svarar pappa lite finurligt.. "har du tid att komma dit lite tidigare?" Jag svarar honom med att det har jag väl eftersom vi ändå är i Malmötrakten hela dagen.. "Vad bra! För då ska du få träffa Ozzy!" Jag trodde ju såklart att han skojade med mej men förstod efter en liten stund att han inte gjorde det. Han hade vunnit en tävling där han och en till (alltså jag) skulle få träffa Ozzy innan konserten och även få två biljetter (fast biljetter hade vi redan men vi tackade ju inte direkt nej till dessa). Jag och pappa skulle alltså få träffa Ozzy! Och för er som känner oss väl så vet ni att han är vår största idol!
Nervösa och taggade åkte vi till stadion där vi skulle få träffa honom, det var vi och fyra till som skulle få träffa honom. Men reglerna var tydliga! Endast ett föremål per person som han kunde signera och inga kameror fick vi ha med. De hade anordnat med en fotograf så bilder skulle vi få, det behövde vi inte oroa oss för. Och snacka om att vara nervösa! Både pappa och jag var så nervösa så vi visste inte vad vi skulle ta oss till! Vi skulle få träffa Ozzy!
Efter ett tags väntan så var det äntligen dags! Och ytterligare några regler gjordes klart för oss, vi skulle stå på led och gå fram en och en med vår sak som han skulle signera och sedan vända oss mot kameran och få vårt kort taget och sedan gå ut från rummet. Lite löpandebandet.. Och så mycket vakter det var! Här var det säkerhet på hög nivå! När vi stod i korridoren och väntade på Ozzy så gick en kille förbi sim vi tyckte vi kände igen.. Det var trummisen! Coolt!
Och så kom han! Ozzy! Osminkad, glad och trevlig. Jag stod i kön som nummer tre och gick fram och tog han i handen och sa artigt att "it's an honor to meet you!" varpå han svarade "it's a plesure to meet you, m'am" (tror det var m'am han sa, artig var han i alla fall). Han signerade i mitt exemplar av hans bok han gett ut med titeln "Jag är Ozzy", han skrev "ENJOY Ozzy osbourne". Sedan vände vi oss mot kameran, tog en bild och jag tackade honom så hemskt mycket.
Pappa stod efter mej och fick sin fina bild-LP med Ozzy signerad och var även fräck/modig nog att även be om en autograf på underarmen. Han ska tatuera in den nu i veckan! (tilläggas kan ju göra att han inte har någon tatuering sedan tidigare så detta blir i så fall hans första! Men han har tjatat om att han ska göra en så länge jag kan minnas..)
Ute igen kunde vi knappt fatta att det var sant! Även fotografen som var med oss var extas! Vi hade träffat Ozzy! (bildbevis kommer så fort som jag får tag på det)
Vi åt sedan en pizza i bilen som Rickard och de andra fixat medan vi hade haft viktigare saker för oss.
Sen började konserten med Black Label Society som förband. Sedan kom Ozzy in på scenen och hann under konserten köra både Ozzy och Black Sabbath låtar med inte mindre än totalt två basister (varav en var Black Sabbath medlemmen Geezer Buttler) och tre gitarrister (varav en var Slash från Guns n roses! Jag hade hört rykte om att han övergett sin hatt och sina solbrillor, så gissa om jag blev glad när han klev in på scenen MED hatt och solbrillor!). En grym konsert med bra låtar och gott ös!
Undrar ni om jag är nöjd med kvällen? Behöver ni ens fråga? Jag svävade på moln! Tack pappa för att du valde att ta med mej för att träffa vår idol! Jag är evigt tacksam och allmänt överlycklig!
