Underskattad
Jag underskattar mej själv gång på gång. Eller kanske man kan vända på det och säga att jag överraskar mej själv gång på gång! Jag vill inte tro för mycket om mej själv för jag är rädd att sätts för höga krav på mej eller att jag blir besviken om jag inte lyckas. Det kan gälla allt ifrån tenta-resultat till tränings-resultat! Det senaste tillfället jag gjorde det var så sent som idag..
Jag pratar så klart om Göteborgsvarvet! Förra året sprang jag det för första gången. Då var jag inte så tränad eftersom jag så sent som tio månader innan hade blivit mamma för andra gången. Varken tid eller möjlighet hade funnits att träna som jag ville. Trots detta så fick jag en tid som jag var nöjd med: 2 timmar och 5 minuter. Inte illa efter förutsättningarna (eller inte så illa ändå tycker jag).
I år hade jag lite andra förutsättningar. Under sensommaren förra året hann jag träna en del långdistans fast inte med så bra resultat. Och så kom hösten, skolan började och löpträningen prioriterades bort. Tills nu i våras då jag insåg att om jag ville ha en bra tid så var det nog dags att börja träna!
Mitt officiella mål var att klara under två timmar. Det kändes rimligt. Mitt inofficiella mål var under 1.55:30, alltså hålla ett tempo på 5:30 per kilometer. Kändes inte helt omöjligt men vågade inte säga det högt för jag var rädd för att bli besviken.
När jag sprang göteborgsvarvet idag så kom jag i mål på 1.48:25! Alltså sju minuter snabbare än mitt inofficiella mål och en förbättring på 17(!)minuter från förra året! Kändes sjukt härligt kan jag tillägga! Ett snitt på 5.09min/km. Jag slog till och med rickards tid från förra året (som då var på 1.50:03) och var inte så långt ifrån hans tid i år (1.46:02). Nu får han passa sej för snart så klår jag han! ;)
Jag tänker inte klaga här över alla välgörenhetsgrupper som får starta tidigt och som fungerar som bromsklossar på vissa sträckor eller över att jag fick starta i en för dålig startgrupp eller allt hoppande jag fick göra för att komma förbi långsammare personer. Det är trots allt en del av att springa ett sånt här lopp.. (tyvärr) och det är inte säkert att jag hade presterat bättre om det hade varit annorlunda..
Istället tänker jag vara positiv, jätteglad och super stolt över min jättemycket förbättrade tid och se med glädje in i ett nytt år av träning inför nästa års göteborgsvarv!
Och på måndag är det dags igen! Blodomloppet 10km i Karlskrona! Vi ses väl där? ;)
Ps. Nämnde jag förresten att jag sprang om Mikkey Dee? (för er som inte vet: trummisen i motörhead)
