Vilken lördag...
Vissa dagar känns som om de ser lika dana ut dag in och dag ut.. och vissa dagar gör det absolut inte! Idag var en sådan dag... I princip inget blev som vi hade tänkt...
Som ni kanske märker så har jag inte haft tid att sitta och blogga så mycket nu den sista tiden. Jag har haft tentor att göra och ärenden och saker att fixa hemma att jag är glad att jag har hunnit med det jag ska. Idag så hade jag tenta i extrakursen jag läser (hemtenta) och Rickard hade heldag med fotbollen som innebar träning, möte, internmatch och samkväm (eller fest som vi andra brukar kalla det). Eftersom min tenta var tidsbestämd mellan 9-13 idag och Rickards fotbollsdag började klockan tio så hade vi bestämt att vi skulle göra följande idag: Vi äter frukost och jag hjälper till och fixa iordning barnen så mycket jag hinner med innan min tenta börjar, då fixar Rickard resten och hans föräldrar kommer och hämtar barnen och passar dom medans jag skriver tenta och Rickard åker till fotbollen. När jag har skrivit tentan färdigt så hämtar jag barnen.
Men tji fick vi....
Dagen börjar med att Rickards bror ringer och säger att dom har fött barn i natt! Max och Moa har fått en liten kusin till, en liten Erik! Bara det händer ju inte varje dag! Vi börjar planera om dagen att när min tenta är färdig så hämtar jag även Rickard och vi åker för att hälsa på kusinen och sedan kör jag tillbaka Rickard till fotbollen igen.
Knappt hinner vi bestämma detta förrän vi hör ett brak inne ifrån vårt sovrum....
Vi springer in och jag ser att en av våra blomkrukor har gått sönder.. Skönt tänkte jag att det bara var den och inte nåt av barnen. MEN Moa skriker och är jätteledsen, först tror jag bara att hon blev rädd men då ser Rickard ett stort jack på hennes fot som är cirka 2cm brett och det blöder rejält! Stackars lilla prinsessan vår! Jag får smärre panik som Rickard är för han tror att jag inte tål att se blod men det är snarare för att jag inser hur otroligt ont hon har och är jätterädd för att det är illa. Vill inte, vill inte, vill inte! Det är ju sånt här vi försöker undvika hela tiden och som vi absolut inte vill ska hända! Stackarn! Det som hände var att hon fick tag på snöret till rullgardinen som fortfarande var nerdragen eftersom Max tog sovmorgon och drog i det så det välte ner blomkrukan. Till råga på allt så var blomkrukan fyrkantig och hade alltså raka "vassa" kanter och inte runda "mjuka" som många andra krukor har. En tung kruka var det med....
Rickard ringer till sin mor som är påväg till oss. Hon är bra att ha i många tillfällen och av många anledningar, och att hon har varit sjuksköterska är alltså ytterligare en... De kom direkt och Rickard och hon anar att det kanske behöver sys och tror inte att något är brutet men eftersom vi inte vet säkert och eftersom blomkrukan trots allt föll en bit och till och med gick sönder så finns ju risken att även något i hennes fot krossades.
Eftersom jag hade tenta och Moa trots omständigheterna var på ok humör så valde vi att jag skulle stanna hemma och göra tentan så fort jag kunde (så jag slapp göra omtenta eftersom det var en viss tid man fick göra tentan) så åkte Rickard och hans mor in till akuten och Max fick följa med sin farfar hem och leka.
Det var inte lätt att skriva tenta när man visste att sin lilla dotter var ledsen och på akuten men jag gjorde så gott jag kunde för att bli klar så fort som möjligt.
Rickard ringde när allt var färdigt och det hade visat sej att det inte behövdes sy för det var ett så "fint" sår så de bestämde för att tejpa såret vilket nog skulle ge bättre resultat. Detta gjorde de på jourkliniken och sedan blev de skickade till röntgen för att kolla att inget var brutet i foten. Efter att ha röntgat tre bilder på den skadade foten och en bild på den friska (för att ha något att jämföra med) så visade det sej att allt såg bra ut. Så otroligt skönt och lättande! Moa hade varit ledsen när de skulle tvätta såret och när de skulle röntga för då hade hon varit tvungen att vara still med foten. Att de då hade fått "tjuvhålla" foten och hon så klart hade ont i den gjorde ju inte saken bättre. Men hon hade trots det varit jätteduktig och glad i övrigt.
Eftersom jag var färdig med tentan tidigt så bestämde vi att Rickards far och Max skulle hämta upp mej så åkte vi och mötte upp Rickard, Moa och Rickards mor på Amiralen där vi köpte nåt litet till kusin Erik och så åkte vi gemensamt till BB för att träffa det nya lilla livet!
Väl på BB var allting bra. Gosigt med små bebisar! Nu ser vi även att vår lilla Moa inte är så liten längre... Hon börjar bli stor! Erik var jättesöt men lite tråkig då han sov hela vårt besök ;). Allt var som sagt bra med både Erik och hans mamma och pappa och efter lite gullande och småprat så åkte vi hemåt igen. Barnen verkade glada och nöjda över att ha fått en liten kusin till och Rickard var stolt över att ha blivit farbror. Nu kan han titulera sej både pappa, morbror och farbror.
Vi började köra hemåt för att hämta Rickards fotbollsgrejer, lämnade av honom vid fotbollsplanen och så begav jag och barnen oss till Rickards moster som fyller år idag för lite firande av henne. Där har vi nu spenderar hela eftermiddagen och kvällen med god fika, gott grille och trevligt sällskap.
Kan inte nog säga hur tacksamma vi är som har Rickards föräldrar som alltid ställer upp för oss så fort vi behöver hjälp! Utan dem vet jag ibland inte vad vi hade gjort! De är guld värda!
Så jag vet inte hur era lördagar brukar se ut, men min brukar då i vanliga fall inte innehålla tentaskrivande, skadat barn som behöver till sjukhus och BB-besök av ny kusin till barnen...
Som ni kanske märker så har jag inte haft tid att sitta och blogga så mycket nu den sista tiden. Jag har haft tentor att göra och ärenden och saker att fixa hemma att jag är glad att jag har hunnit med det jag ska. Idag så hade jag tenta i extrakursen jag läser (hemtenta) och Rickard hade heldag med fotbollen som innebar träning, möte, internmatch och samkväm (eller fest som vi andra brukar kalla det). Eftersom min tenta var tidsbestämd mellan 9-13 idag och Rickards fotbollsdag började klockan tio så hade vi bestämt att vi skulle göra följande idag: Vi äter frukost och jag hjälper till och fixa iordning barnen så mycket jag hinner med innan min tenta börjar, då fixar Rickard resten och hans föräldrar kommer och hämtar barnen och passar dom medans jag skriver tenta och Rickard åker till fotbollen. När jag har skrivit tentan färdigt så hämtar jag barnen.
Men tji fick vi....
Dagen börjar med att Rickards bror ringer och säger att dom har fött barn i natt! Max och Moa har fått en liten kusin till, en liten Erik! Bara det händer ju inte varje dag! Vi börjar planera om dagen att när min tenta är färdig så hämtar jag även Rickard och vi åker för att hälsa på kusinen och sedan kör jag tillbaka Rickard till fotbollen igen.
Knappt hinner vi bestämma detta förrän vi hör ett brak inne ifrån vårt sovrum....
Vi springer in och jag ser att en av våra blomkrukor har gått sönder.. Skönt tänkte jag att det bara var den och inte nåt av barnen. MEN Moa skriker och är jätteledsen, först tror jag bara att hon blev rädd men då ser Rickard ett stort jack på hennes fot som är cirka 2cm brett och det blöder rejält! Stackars lilla prinsessan vår! Jag får smärre panik som Rickard är för han tror att jag inte tål att se blod men det är snarare för att jag inser hur otroligt ont hon har och är jätterädd för att det är illa. Vill inte, vill inte, vill inte! Det är ju sånt här vi försöker undvika hela tiden och som vi absolut inte vill ska hända! Stackarn! Det som hände var att hon fick tag på snöret till rullgardinen som fortfarande var nerdragen eftersom Max tog sovmorgon och drog i det så det välte ner blomkrukan. Till råga på allt så var blomkrukan fyrkantig och hade alltså raka "vassa" kanter och inte runda "mjuka" som många andra krukor har. En tung kruka var det med....
Rickard ringer till sin mor som är påväg till oss. Hon är bra att ha i många tillfällen och av många anledningar, och att hon har varit sjuksköterska är alltså ytterligare en... De kom direkt och Rickard och hon anar att det kanske behöver sys och tror inte att något är brutet men eftersom vi inte vet säkert och eftersom blomkrukan trots allt föll en bit och till och med gick sönder så finns ju risken att även något i hennes fot krossades.
Eftersom jag hade tenta och Moa trots omständigheterna var på ok humör så valde vi att jag skulle stanna hemma och göra tentan så fort jag kunde (så jag slapp göra omtenta eftersom det var en viss tid man fick göra tentan) så åkte Rickard och hans mor in till akuten och Max fick följa med sin farfar hem och leka.
Det var inte lätt att skriva tenta när man visste att sin lilla dotter var ledsen och på akuten men jag gjorde så gott jag kunde för att bli klar så fort som möjligt.
Rickard ringde när allt var färdigt och det hade visat sej att det inte behövdes sy för det var ett så "fint" sår så de bestämde för att tejpa såret vilket nog skulle ge bättre resultat. Detta gjorde de på jourkliniken och sedan blev de skickade till röntgen för att kolla att inget var brutet i foten. Efter att ha röntgat tre bilder på den skadade foten och en bild på den friska (för att ha något att jämföra med) så visade det sej att allt såg bra ut. Så otroligt skönt och lättande! Moa hade varit ledsen när de skulle tvätta såret och när de skulle röntga för då hade hon varit tvungen att vara still med foten. Att de då hade fått "tjuvhålla" foten och hon så klart hade ont i den gjorde ju inte saken bättre. Men hon hade trots det varit jätteduktig och glad i övrigt.
Eftersom jag var färdig med tentan tidigt så bestämde vi att Rickards far och Max skulle hämta upp mej så åkte vi och mötte upp Rickard, Moa och Rickards mor på Amiralen där vi köpte nåt litet till kusin Erik och så åkte vi gemensamt till BB för att träffa det nya lilla livet!
Väl på BB var allting bra. Gosigt med små bebisar! Nu ser vi även att vår lilla Moa inte är så liten längre... Hon börjar bli stor! Erik var jättesöt men lite tråkig då han sov hela vårt besök ;). Allt var som sagt bra med både Erik och hans mamma och pappa och efter lite gullande och småprat så åkte vi hemåt igen. Barnen verkade glada och nöjda över att ha fått en liten kusin till och Rickard var stolt över att ha blivit farbror. Nu kan han titulera sej både pappa, morbror och farbror.
Vi började köra hemåt för att hämta Rickards fotbollsgrejer, lämnade av honom vid fotbollsplanen och så begav jag och barnen oss till Rickards moster som fyller år idag för lite firande av henne. Där har vi nu spenderar hela eftermiddagen och kvällen med god fika, gott grille och trevligt sällskap.
Kan inte nog säga hur tacksamma vi är som har Rickards föräldrar som alltid ställer upp för oss så fort vi behöver hjälp! Utan dem vet jag ibland inte vad vi hade gjort! De är guld värda!
Så jag vet inte hur era lördagar brukar se ut, men min brukar då i vanliga fall inte innehålla tentaskrivande, skadat barn som behöver till sjukhus och BB-besök av ny kusin till barnen...
Kommentarer
Trackback
