The Rock 'n' Roll Angel

Idag så var det sista dagen på min lediga vecka. Rickard är iväg på träningsläger tills på måndag kväll och jag är hemma själv. Tänkte jag skulle gå hem till mamma en runda så Max och Moa fick leka lite med sin yngsta moster (som bara är två år äldre än Max). Då ringer min mamma och säger att dom ska in till Glassiären och frågar om jag vill hänga på! "Gärna", svarar jag och en halvtimme senare är vi påväg!

Det blir en sorbe till mej, Max ville ha gul glass och Moa fick mjukglass. Alla nöjda och glada! Mmmm!

Vad ska vi hitta på nu då? Vi åker till leklandet! Ja! Varken jag eller mina barn har varit där innan men oj oj oj! Det måste verkligen göras om! Max och Thea (min lillasyster) sprang som galningar och lekte för fulla muggar med allt! Rutchkanor, körde bilar, studsade på studsmatta, lekte i bollhavet om och om igen.... Barnen var dyngsura av svett när vi begas oss hem! Moa lekte också. En liten stund i "baby-hörnan" men tyckte det verkade vara roligare där de andra barnen var! Ungen lyckades klättra upp själv för två stycken "kuddtrappor" upp så högt man kunde komma! Självklart så gick jag eller någon annan vuxen och höll en hand bakom henne ifall hon skulle få för sej att tex sätta sej ner i trappan, ni vet, sådant som små barn får för sej ibland när något annat är mer spännande än det de sysslar med för stunden! Men oehört skicklig på att klättra! Och som belöning åkte vi ner tillsammans i rutchkanan. Men det var nog inte lika roligt som att klättra. Hon försökte klättra på allt som gick och fick även åka en tur med den "äldsta" (hon är yngre än mej) mostern i en av "elbilarna" man kunde köra!

Roligt med lite småäventyr sådär! Rickard har varit iväg i 1,5 dygn och jag har hunnit med en lång löprunda, cirkus med Max, Glassiären och leklandet! Vilken helg! (förutom att Rickard saknas förståss) Får göra om den snart igen, fast då vill nog inte Rickard missa den.. ;)

I torsdags så åkte hela familjen + svärföräldrarna + Rickards syster med familj upp till Ölands djurpark! Man kan väl säga att vi hade tur med allt utom vädret.. Fast man kan ju vända på det med.. Det kunde ha varit värre! Det regnade en del i början men då passade vi på att äta och titta på de djuren som var inomhus. Sedan hade vi uppehåll hela dagen men allt var blött. Men skam den som ger sej! Nya ombyten och regnkläder på barnen så var det inget som kunde stoppa oss! Och barnen hade alla superkul hela långa dagen! Och med tanke på vädret så var det inga köer till några karuseller så det var bara att åka, åka och åka!

Moas favorit var alla aporna. Åh vad hon älskade dom! Dom hoppade och for ju hela tiden så det är klart att det var roligt att se på dom! Roligare än att se en orm som försöker sluka en råtta iaf.. ;)

Max favorit var zebrorna. I hagen för zebrorna fanns även strutsar och gnuer och när vi pekade på dom och visade dom så blev svaret bara "där är zebror" och så pekade han på zebrorna. Och ja, zebror är ju faktist väldigt häftiga djur! =)

Min favorit är som vanligt tigrarna! Dessa stora, magnifika djur! Smidiga, stora, tunga men ändå lätta på foten. Älskar dom!

Rickard fick jag inget riktigt svar från vad hans favorit var. Han mumlade något om att lejonungarna var söta. Jo men visst tyckte jag, det är ju en självklarhet! Vem tycker inte att lejonungar är söta?

En sådan här dag är svår att beskriva i ord! Barnens lycka och alla stolta föräldrar och mor- och far-föräldrar! Så några bilder får beskriva istället!



"Titta farfar! Där är fler apor!"




Max kommentar när han försöker lyfta en dinosaurie: "Du måste hjälpa mej! Den är lite tung.."
Tro jag det...




Hjälp! En dinosaurie äter upp min son!




En av Max favoriter var att åka karusell själv med kusinen! Att få åka i en brandbil dessutom var ju en extra bonus! =)




Moa passade på att ha ett litet pusskalas med kusinen mitt bland allt karusellåkande!




Så här glad blir man av att åka massa karusell och titta på djur!




Tro det eller ej, men här är i alla fall bildbeviset. Farfar åker karusell! =)

När dagen var till ända så tog det inte många minuter, för varken vuxna eller barn, att somna. Och jag kan nästan lova att alla somnade med ett leende på läpparna! Ett underbart minne vi alla bär med oss! Detta kommer vi garanterat göra fler gånger!

 

Ikväll så var Max och jag själva på en liten utflykt. Eller själva och själva, Daniel och Thea var också med, men vi hade varken med oss Rickard (som är på träningsläger) eller Moa (som fick stanna hemma hos sin mormor). Jag var med i en utlottning om biljetter till Cirkus Brazil jack på jobbet och vann två biljetter. Ett perfekt tillfälle att hitta på något bara Max och jag! Tyvärr så var Max väldigt trött och inte på ett strålande humör (trött helt enkelt) men vi hade roligt ändå! Dom hade hundar, hästar och katter. Utav dom tre så verkade det nästan som om hundarna var favoriter hos honom. Och så hade dom självklart akrobater och förvånande nog verkade Max tycka att även det var spännande!

I pausen blev det sockervadd och en blinkande snurra! Max första sockervadd! Tyvärr var han inte jätteförtjust i den. Den kladdade och han ville knappt stoppa in den i munnen. Kändes väl konstigt. Hans mamma tyckte inte det var lika synd för då blev det mer sockervadd till mej! =) Den blinkande snurran var dock en succé då han i princip satt och lekte med den hela andra halvan av cirkusen!

Det blev mycket gotte-ätande på cirkusen men det tyckte jag att jag var värd efter att ha sprungit 14,5 kilometer tidigare på dagen!

Nu sover barnen sött och jag ska gå och göra detsamma. God natt! 

Den lilla tjejen har nu blivit stor! I tisdags så fyllde vår lilla prinsessa ett år och det firades med pompa och ståt! Hela natten innan och hela förmiddagen kämpade jag och Rickard med presenter, kakor, cupcakes och tårtor!

Kl. 12 anlände de 35 st (!) gästerna och kak-kalaset var i full gång! Moa fick jättemycket fina presenter! Av oss fick hon en Skrållandocka, en barbapapa-puff och de tre sista barbapapagosedjuren hon inte hade! Av övriga gäster fick hon bland annat ett bord med troll på (likadant som hennes stol som hon fick av oss i julklapp, vi har dock inte hunnit beställa bordet än men snart så kommer det!), en liten dockvagn, bäddset till dockvagnen, en "Nalle Puh-bil", några böcker, lite kläder, pengar och lite övriga leksaker. Hon blev jätteglad för allt! Max tyckte också att hennes leksaker var roliga och dom leker tillsammans med dom hela dagarna!

Så var det dags för kakorna! Vi hade turen att det var fint väder hela dagen så vi kunde sitta ute (trots att meterologerna lovat regn). Det bjöds på kanelbullar, gräddbullar, drömmar, drömrulltårta och cupcakes. Allt hemmabakat. För att göra det lite roligare så utformade vi cupcakesen till fyra olika sorter. Dock smakade dom likadant men tror det såg lite roligare ut!



                           De olika cupcaken

Sedan blev det dags för tårtan. Först fick Moa sin egen tårta som hon fick äta själv med händerna. Men hon föredrog att börja med sked. Till och med med två skedar. Men senare övergick hon till händerna. Hon åt och sa "Mmmmm!" så den var uppenbarligen god! =)

                                   



                           Mmmmm! Gott med tårta



Efter att ha ätit tårta alldeles själv så blev det klänningbyte, precis som fina damer gör på alla stora tillställningar! =) Denna gången fick prinsessan ha min gamla klänning som jag hade när jag var liten!

Sedan tog vi fram tårtan som vi andra skulle äta. Dock var alla så mätta efter alla kakor så det tog ett tag innan nästan all tårta var uppäten.



             Mimmi Pigg blev motivet på den stora tårtan!

När gästerna gått hem så var Moa väldigt trött. Hon busade med leksakerna ett tag innan hon slocknade på min arm för en liten eftermiddagstur. Båda barnen somnade med ett leende på läpparna på kvällen efter en mycket trevlig dag! Tack alla för att ni förgyllde vår prinsessas första födelsedag!

Skrev för några dagar sedan in mitt nya träningsshema här på bloggen. Det har fungerat ok denna veckan. Jag har inte gjort riktigt allt som jag hade tänkt men istället för att gräva ner mej så ser jag denna veckan som en uppvärmningsvecka. Var ju trots allt längesedan jag tränade nu så det känns skönt att inte gå ut för hårt.

I måndags sprang jag 30 min som tänkt men gjorde ingen fys.
Tisdagen bestod av en promenad.
Onsdagen 60 min löpning och väldigt lite fys.
Torsdagen var promenad med familjen, väldigt lite fys.
Fredagens löptur som skulle blivit 90 min blev tyvärr bara 75 min då mitt batteri till mobilen (som jag använde som klocka) tog slut.. Lite surt men istället så blev det liiiite mer fys hemma än dagen innan.
Lördagens promenad hann jag inte med då jag jobbade natt och de få timmarna jag var vaken spenderades på 2-årskalas innan det var dags att jobba ytterligare ett nattpass (ett långt nattpass på tolv timmar..).
Dagens vila har gått bra. Har inte sovit tillräckligt dock men får hoppas det löser sej.

Att jobba natthelgen och samtidigt få ihop träning och vila är inte särskillt lätt. Men över det stora hela så är jag nöjd med min uppvärmningsvecka och ser fram emot att utöka fysen lite mer nästa vecka och längtar redan ut till min lilla löptur imorgon!

23 juli för två år sedan så föddes Max och Moas kusin Ludvig. Så idag blev lilla killen (eller han kanske inte är så liten längre?) två år och det firades med korv och traktortårta i Nävragöl! Mmmm gott! Han fick mycket fina presenter som alla barnen lekte länge med. Så roligt att gå på kalas nu när det kommer ett gäng barn där de flersta är i samma ålder! Max älskar att leka med de andra och Moa försöker vara med så gott hon kan, fast än hinner hon inte med i de äldre grabbarnas tempo! =)
Ett myket trevligt kalas och vi tackar alla inblandade för den trevliga eftermiddagen/kvällen!

23 juli förra året innebar även beräknad födelsedag för Moa. Men som tur väl var så beslutade hon sej för att stanna inne i magen i ytterligare tre dagar så att hon och kusinen fick varsin dag!

23 juli innebär ju även att det är min och Moas namnsdag! Emma idag och det heter ju Moa i andranamn. Så grattis till lilltjejen och grattis på mej själv!=)

VARNING! Alla läsare som inte tycker om att läsa om gulligull, puttisnutt och en stolt mamma som skryter om sina barn bör sluta att läsa NU!

Ibland så säger jag det så ofta så det blir tjatigt. Ibland så säger jag det alldeles för sällan. Fast jag tycker inte att man kan säga det tillräckligt ofta. Jag älskar mina underbara barn. Min kärlek till dom är så stor och villkorslös att det inte går att beskriva med ord! Finns inget jag inte skulle göra för dom!

Varje dag gör dom mej stolt. Varje dag får dom mej att le. Inte en dag är den andra lik och varje dag sker små under. Jag blir så otroligt stolt för varje litet framsteg dom gör, stort eller litet. Första steget, första ordet, första gången dom säger "Jag älskar dej" eller första gången dom vänder sej från mage till rygg. Dessa små framsteg förgyller även den gråaste dagen! Det behövs helt enkelt inte så mycket för att man ska bli så där mysigt stolt och glad, men oj vad stolt och glad man blir!

Max: För en vecka sedan så ville Max inte sova. Då kom han på den smarta idén att han ville sova i sin säng i sitt rum. Så Rickard och jag orkade inte tjabba den kvällen utan bar snällt ut hans säng från vårt sovrum och in i hans rum. När han insåg att han skulle behöva gå och lägga sej trots allt så blev han ledsen. Så vi tog honom och mös ner oss i vår säng där vi sedan somnade. Kvällen efter hade vi besök och det var stoj och stök. Max säger plötsligt att han går in på sitt rum och läser böcker (denna bokmal!). En stund senare så uppmärksammar min syster mej på att Max har varit inne på sitt rum ganska länge. Vi går in och tittar och där ligger han och sover i sin säng med en bok i handen! Lilla hjärtat! Vi låter honom sova där den natten och när han vaknar så är han väldigt stolt! Han har fått sova själv i sin säng i sitt rum! Spännande! Sedan den kvällen har vi frågat honom var han vill sova och nästan varje natt så har han sagt att han vill sova i sitt rum. Lilla killen börjar bli stor! Men ungefär varannan natt så vaknar vi av att en liten kille kliver ur sin säng och går in och kryper ner hos oss. Och ingen blir gladare för det än jag! Jag älskar att ha barnen sovande hos mej! Så mysigt!

Förövrigt så kan jag berätta om att vi alltid har legat hos barnen när dom ska somna. Max brukar vi läsa saga med eller ligga och mysa i soffa eller bara mysa i sängen med. Moa brukar somna hos oss antingen i sängen eller i soffan. Henne brukar jag sjuga "Trollmors visa" för så brukar hon komma till ro och somna. Båda barnen har dessutom alltid (förutom Max den senaste veckan) sovit inne hos oss i vårt sovrum (antingen i sina sängar eller hos oss). Vi tycker att det är jättehärligt att ha barnen hos oss även när vi sover och tycker att nattningsrutinerna är väldigt mysiga. Vi trivs väligt bra med detta. Jag är väldigt glad över att Max har fått bestämma själv när han är redo för att sova själv i sitt rum. Han är själv väldigt stolt över detta och han vet när han vaknar på natten att han är mer än välkommen in till oss. Att ha barnen hos oss nattetid och att ligga hos dom tills dom somnar tycker vi som sagt är otroligt mysigt. Det kommer ju en dag då dom inte vill sova hos oss eller vill att vi ska natta dom. Och när den dagen kommer vill jag kunna känna att jag har njutit fullt ut. Och oj vad vi njuter! =)

Moa: Trollungen tog sitt första steg för ungefär en månad sedan och går numera en hel del. Fast bara om hon har tid. Är det något som hon ska skynda sej till så föredrar hon sin "sittkryp"-stil. Den går nämligen snabbt som blixten! Det är så roligt att se henne när hon reser sej upp för att gå. Då får hon ett jättestort leende på läppara för hon vet att för varje steg hon tar så gör hon oss alla stolt. Ibland blir hon lite väl glad och skrattar så hon välter! Men hon är väldigt duktig på att gå och häromdagen så tog Max hennes hand och så gick dom en liten runda i huset. Så söta!
Max tycker det är roligt att Moa har börjat gå och för några dagar sedan så utbrast han "Moa kan gå!". Hela familjen tyckte detta var jätteroligt!
En annan favorit hos båda barnen är när vi sätter Moa på Max axlar så hon får rida på honom (självklart så håller vi i henne). Då skrattar de båda hjärtligt!
På tisdag blir trollet ett år. Ett helt år! Tiden går otroligt snabbt! För ett år sedan så satt man här med en stor mage och måga frågor om det lilla livet. Idag så studsar det omkring en livlig liten tjej som gör vardagen livad och härlig!

Jag sitter väldigt ofta och funderar på graviditeterna och förlossningarna. Särskillt förlossningarna. Jag försöker tänka på dom i detalj för jag vill inte glömma någonting! Så smärtsamma och underbara timmar! Att ha så ont med framför allt att vara så stark, så otroligt stark! Rickards glädjetårar och känslan över att ha blivit mamma. Den är helt obeskrivlig! Så härlig och så stark!
Om någon frågar så är jag inte sen med att berätta om mina förlossningar. Har haft två underbara förlossningar där allt har funkat fint från början till slut! Helt underbara minnen som jag aldrig vill glömma ens det minsta lilla av! (Smärtan glömmer man ganska snabbt som ni kanske märker...) Det mäktigaste jag har varit med om!

Mina underbara barn! Jag älskar er så gränslöst mycket!

Jag har alltid varit en träningsnarkoman (som mina vänner så fint kallade mej när jag åter igen skulle iväg och träna). Detta har ju då innebärt att jag aldrig har behövt bekymmra mej så värst mycket över vad jag äter. Jag har kunnat äta nästan vad jag vill för vågen har aldrig ändrat sej ett gram.

Nu sitter jag här, fem kilo mer på kroppen än vad min normalvikt vill ha och vet inte riktigt hur jag ska göra. Har hamnat i en ond cirkel av att äta massa gott (det är ju sommartid med grill och efterrätter som avlöser varandra) och inte röra på mej. Hur kommer det sej att det är så svårt att bryta den där onda cirkeln med att det är så lätt att komma ur den goda cirkeln när man väl har en?

Nu har jag iaf lagt upp en plan och om jag skriver in planen här så kan jag inte "fuska" lika lätt! =) Min tanke är att min vecka ska se ut ungefär så här:
Måndag: 30 min löpning + lite styrka hemma (inget överdrivet utan lagom så man orkar med det och det inte tar så långt tid så man inte kan skylla på att det tar för lång tid.)
Tisdag: Promenad (ingen bestämd tid eller längd utan bara att jag ska ut och röra på mej) + lite styrka (de muskler jag inte kör när jag springer)
Onsdag: 60 min löpning + styrka
Torsdag: Promenad + styrka
Fredag: 90 min löpning +  styrka
Lördag: Promenad + styrka
Söndag: Vila

Jag började med detta i måndags då jag var ute och sprang i 30 min men det blev ingen styrka efter. Kom fram till att försöka börja lite mjukt då jag inser att detta är ett ganska så hårt schema att börja med efter att inte ha rört på sej på två månader. I tisdags gick jag och Moa till affären fram och tillbaka och ingen styrka då heller. Igår (onsdags) var jag ute och sprang i 60 minuter och gjorde lite styrka.
Idag är tanken att hela familjen ska ut och promenera en runda så än verkar mitt schema funka någolunda.

Det jobbigaste än så länge har varit att hitta rundor att springa. Jag vet en runda som är ca 30 minuter men ingen som är 60 och 90. Vill inte springa flera varv på 30 minutersrundan för jag hatar att springa varv. Jättedrygt att vara "hemma och vända" och bege sej igen. En lång runda tycker jag är skönare. Min syrra hjälpte mej igår att hitta en runda på 60 minuter och mej internets hjälp har jag hittat en runda som borde vara ca 90 minuter. Det återstår och se när jag provar den imorgon! =)

Igår när jag sprang använde jag min iphone-app endomondo. Jag är inte så teknisk av mej och är nybörjare på denna appen men kan ändå starkt rekomendera den! Både enkel och rolig att använda då den registerar varje kilometer du går eller springer och du kan sedan se data över var du sprungit, hur snabbt osv. Den ska öven gå att använda vid övriga idrotter men det har jag inte provat än. Är som sagt än så länge nybörjare på den appen.

Min tanke är att börja med att få bukt på träningen och sedan brukar kosten komma ganska naturligt samtidigt. Jag blir inte lika gottesugen när jag tränar och så gör det inte lika mycket om man unnar sej ibland om man tränar. Men när jag börjar få ordning på träningen ska jag återuppta mitt vägande av mat och fylla i matdagboken som jag har på internet för att få lite bättre koll på även det.

Det jag vill uppnå med detta är att återfå min normalvikt, bli bättre på långdistanslöpning (något som jag tycker är kul), få tillbaka så mycket som möjligt av den benstyrkan jag hade när jag var aktiv pingisspelare, få tillbaka min fasta fina rumpa och framförallt försöka få en platt och fin mage! Det där med magen vet jag är det svåraste men samtidigt det jag främst vill uppnå.

Så önska mej lycka till så kör vi! Är det någon som vill hänga med på en runda någon gång, löpning eller promenad, så är det bara att höra av sej. Jag är inte feg för annan sorts träning heller för den delen så bara hör av er om ni inte vill träna ensamma! =)

Japp, det gick som jag trodde. Jag kom in på ekonomiprogramet i Kalmar så till hösten blir det att vara tjänstledig från jobbet för att studera! Hur ska detta gå? Var ju sex år sedan jag tog studenten och har sedan dess inte ens varit i närheten av något plugg (eller tja, Rickard har ju pluggat och jag har ju varit nära honom..)! Men det går nog bra. Skönt att äntligen har bestämt sej för vad man ska göra. Har alltid vetat att jag skulle pluga vidare, frågan har bara varit när och vad.

Ser fram emot detta!

Det var längesedan sist! Oj oj oj vad jag har hunnit med mycket! Men uppenbarligen inte hunnit med att blogga. Eller tja.. att man inte hinner handlar ju oftast bara om hur man prioriterar. Jag har helt enkelt prioriterat annat nu en tid. Till exempel att jag prioriterat att fixa och dona utomhus, umgås med barnen och min sambo, vara iväg på små mini-äventyr och så har jag börjat jobba igen. Jag är just ni inne på min tredje jobbvecka och jobbar just nu nätter. Första nätterna jag jobbar på över ett år.

Något annat som är väldigt stort just nu är att om inte ens två veckor så blir vår lilla prinsessa ett år! Tänka er, ett helt år! Helt sjukt vad tiden går fort! När jag säger så känner jag mej som de där gamla tanterna man mötte när man var lite som alltid pratade om hur stor man har blivit och att tiden går så fort.. Men det händer så mycket när barnen är små och man märker varje år så mycket tydligare än man gjorde innan man fick barn!

Detta blev ett lite kort inlägg bara för att visa för er att jag fortfarande lever! Ska verkligen försöka bättra mej och skriva lite mera här!