The Rock 'n' Roll Angel

Idag så har min mormor, min mamma (dubbel), jag, mina tre systrar och min dotter namnsdag. Vi heter alla Yvonne eller Jeanette på något vis. Min mormor heter Yvonne i förnamn, min mamma heter Jeanette i förnamn och Yvonne i tredjenamn, jag och mina systrar heter alla Jeanette i andra- eller tredjenamn och Moa heter Yvonne i tredjenamn. Så i princip alla tjejer i min släkt på mammas sida har namnsdag idag!

Insåg även att jag och Moa delar två namnsdagar i och med detta trotts att vi bara har ett namn gemensamt (Moa heter Emma i andranamn). Och att Rickard och Max även dom delar två namnsdagar eftersom båda heter Rickard och Ivan! Så de enda namnsdagarna våra barn får ha för sej själva är deras tilltalsnamn! Det är inte så att vi firar alla namnsdagar man har direkt (de enda som firas är när barnens tilltalsnamn är, då fikar vi på något gott och barnen får en liten present) utan vi brukar bara uppmärksamma det genom att säga grattis. Men lite komiskt att vi har så många gemensamma är det ju trots allt!

Igår var Max och jag på ytterligare ett äventyr tillsammans! Fast denna gången så var vi inte helt ensamma utan tog även med oss två av mina småsystrar. Jag snackar om Monster Truck Stunt show som var i Vedeby i helgen!

Vilken show! Alla vi fyra som var med tyckte att det var jätteroligt! Allt i från de små killarna på sina crossar (7 och 9 år gamla) som hoppade på en ramp över fyra personer som låg på marken och även hoppade genom en eldring till de stora Monster Truck som krossade bilar! Det enda som jag tyckte var lite synd var att det inte var mer körning med Monster Truck. De körde bara de tio sista minuterna och jag hade kunnat titta på dom myyyycket längre... Men barnen var nöjda och Max kör omkring här hemma med sina leksaksbilar (och även dockvagnarna) på två hjul och gör massa tricks som han sett dom göra med bilarna! Han och min yngsta lillasyster tyckte jag skulle försöka välta vår bil och köra på två däck på sidan hem när vi åkte därifrån igår... men där var jag tyvärr tvungna att göra dom besvikna. Mannen (värden) som pratade hade ju faktist sagt att man inte fick prova sådana här tricks hemma. ;)

Förutom Monster Trucks (som var Max favorit, och min med för den delen) så tyckte han om när dom tog fram en traktor och körde med den med på två hjul på sidan. Och den ombyggda HDn som dom satt fyra stora monster truck däck på var ju häftig den med! Och att få stå bredvid de stora Monster Truckarna och se på riktigt hur stora dom är, det var ju också häftigt!




Max och min lillasyster Thea som står och beundrar de stora bilarna med däck som var större än dom!

Här beundrar de HDn med de gigantiska däcken! Tufft tyckte barnen (och vi med)!

Flera tydliga tecken på att vår lilla flicka är på väg att bli stor har visat sej den senaste veckan. Hon har bett om att få kissa på toaletten (inte pottan) och även gjorde det (!), hon vägrar sitta i sin matstol (en antilop från ikea) och vi har testat oss fram med Max "tripp-trapp"-stol men kommit fram till att det bästa är när hon sitter på en vanlig stol (och det är det hon vill också). Så nu sitter vi hela familjen på vanligs stolar kring köksbordet! Att Max och Moa leker tillsammans (och inte bara leker på samma ställe utan verkligen MED varandra) mer än innan är även det ett tecken på hur stora dom är. Jag har frågat barnen och Max säger att han är jätteglad över att ha en lillasyster och Moa kramar Max när jag frågar om hon gillat att ha en storebror! Äkta syskonkärlek!

När hela familjen är hemma och städar och myser en hel dag är det lätt hänt att det blir lite galet! Idag bestod vårt mellis av en stor skål med glass, banan, maräng och chokladsås, och så varsin sked till det! Gillades av alla! :)

Så här roligt är det att åka karusell på Liseberg! Från vänster: Max (ser inte så glad ut på bilden men jag lovar att han är det), Moa (skrattar och skriker som en galning) och längst till höger har vi barnens kusin Ludvig som med tycker det är fruktansvärt kul med karuseller (om det inte syns tillräckligt på bilden...)

Japp, under en period på tolv dagar har jag lyckats slå tre personbästa! Jag pratar så klart om mina lopp jag sprungit här i maj månad.

Första var vårruset den 3 maj, där jag sprang de 5 km på 21 min o 38 sek (slog mitt tidigare PB med nästan 2 min).

Nästa lopp var mitt stora lopp och det jag tränat inför, göteborgsvarvet den 12 maj, där jag sprang de 21 km på 1 tim 48 min o 25 sek (slog mitt PB med cirka 16,5(!) minuter).

Och sista loppet var igår, 14 maj, då jag (två dagar efter göteborgsvarvet) tog löpet på blodomloppet, 10 km, med en tid på 48 min o 2 sek och därmed slog PB även där med cirka 2 minuter!

Inte så illa av en tvåbarnsmamma? ;) Det visar ju bara att träning lönar sej!
Nu siktar jag högt och funderar på att springa tjejmilen i höst för att motivera min träning lite extra! Och så vårruset och göteborgsvarvet nästa år så klart! Nån som är sugen på att följa med till Stockholm i höst för att springa en mil? Vore kul om vi åkte upp ett gäng och sprang! Vilka är med mej? :)

Jag underskattar mej själv gång på gång. Eller kanske man kan vända på det och säga att jag överraskar mej själv gång på gång! Jag vill inte tro för mycket om mej själv för jag är rädd att sätts för höga krav på mej eller att jag blir besviken om jag inte lyckas. Det kan gälla allt ifrån tenta-resultat till tränings-resultat! Det senaste tillfället jag gjorde det var så sent som idag..

Jag pratar så klart om Göteborgsvarvet! Förra året sprang jag det för första gången. Då var jag inte så tränad eftersom jag så sent som tio månader innan hade blivit mamma för andra gången. Varken tid eller möjlighet hade funnits att träna som jag ville. Trots detta så fick jag en tid som jag var nöjd med: 2 timmar och 5 minuter. Inte illa efter förutsättningarna (eller inte så illa ändå tycker jag).

I år hade jag lite andra förutsättningar. Under sensommaren förra året hann jag träna en del långdistans fast inte med så bra resultat. Och så kom hösten, skolan började och löpträningen prioriterades bort. Tills nu i våras då jag insåg att om jag ville ha en bra tid så var det nog dags att börja träna!

Mitt officiella mål var att klara under två timmar. Det kändes rimligt. Mitt inofficiella mål var under 1.55:30, alltså hålla ett tempo på 5:30 per kilometer. Kändes inte helt omöjligt men vågade inte säga det högt för jag var rädd för att bli besviken.
När jag sprang göteborgsvarvet idag så kom jag i mål på 1.48:25! Alltså sju minuter snabbare än mitt inofficiella mål och en förbättring på 17(!)minuter från förra året! Kändes sjukt härligt kan jag tillägga! Ett snitt på 5.09min/km. Jag slog till och med rickards tid från förra året (som då var på 1.50:03) och var inte så långt ifrån hans tid i år (1.46:02). Nu får han passa sej för snart så klår jag han! ;)

Jag tänker inte klaga här över alla välgörenhetsgrupper som får starta tidigt och som fungerar som bromsklossar på vissa sträckor eller över att jag fick starta i en för dålig startgrupp eller allt hoppande jag fick göra för att komma förbi långsammare personer. Det är trots allt en del av att springa ett sånt här lopp.. (tyvärr) och det är inte säkert att jag hade presterat bättre om det hade varit annorlunda..
Istället tänker jag vara positiv, jätteglad och super stolt över min jättemycket förbättrade tid och se med glädje in i ett nytt år av träning inför nästa års göteborgsvarv!

Och på måndag är det dags igen! Blodomloppet 10km i Karlskrona! Vi ses väl där? ;)

Ps. Nämnde jag förresten att jag sprang om Mikkey Dee? (för er som inte vet: trummisen i motörhead)

Kursen jag läser nu är på totalt 15hp och indelad i två delkurser. Innan vi började läsa den fick vi från flera håll höra att det var verkligen "kursen from hell" och att det var totalt OMÖJLIGT att klara den.. Jag gav mej fanken på att jag skulle klara den och är nu inne på delkurs två. Tentan i delkurs ett gjorde jag för en och en halv vecka sedan. Det var inte lätt utan snarare jättejobbigt och svår att förstå. Och hela tiden så gick jag mellan hopp och förtvivlan, tankesättet att den var omöjlig och tankesättet att jag allt ska klara den!

Idag så fick jag reda på resultatet och jag klarade den, med marginal till och med! :) har inte fått se tentan än utan fick bara veta att "jag kan vara lugn!". Så himla härligt! Detta ger motivation till delkurs två! Jag ska allt klara den med och visa alla som klagade på kursen att den inte alls är omöjlig! Positiva tankar kommer man långt med!

Jag har inte tid att plugga för omtenta heller... för i sommar ska jag göra allt annat än plugga! ;)

I söndags hämtade vi hem denna skönheten! En liten tvätt och lite fix så blir hon ännu vackrare! ;) ska bara skaffa en dragkrok till bilen med så vi kommer någonstans...

Förra veckan var det vårruset som gällde. Därför sprang jag lite kortare rundor i början av veckan (måndag 5km och tisdag 6km) för att känna efter hur det var att springa ungefär den sträckan jag skulle springa under vårruset (torsdag 5km).

Vårruset gick ju som sagt bra och i kalendern hade jag planerat in en långrunda i lördags för att försöka få några mil till sprungna innan göteborgsvarvet som är nu på lördag.

Så i lördags var det dags för långrunda. Min tanke var ca 15km men det tråkiga är att min rädsla för ormar har gjort att jag inte vågar springa vissa delar av min 15km runda.. Jättelöjligt, jag vet, men sån är jag!
Bestämde mej därför för att ta en annan runda som jag visste skulle vara runt 15km lång.

När jag begav mej ut på rundan kändes allting så himla lätt! Jag kände mej som en duracell-kanin som kunde springa hur länge som helst! Och tiderna jag gjorde per kilometer enligt min app endomondo var bra! När jag närmade mej 15km hade jag en kilometer kvar hem men jag kände mej pigg och inte alls sugen på att sluta nu! Så vid en korsning så valde jag att istället för att ta höger och komma hem så tog jag vänster för att ta en runda till! Sån energi jag hade! Måste ha varit för den stora glassen från glassiären som jag åt tidigare på dagen!
När jag nästan var hemma så sa min app att jag gjort 19km så jag tog en liten runda till och enligt appen så hade jag gjort 20.77km när jag kom hem! Och på en bra tid dessutom! En tid som jag hade varit nöjd med om jag fått på göteborgsvarvet! Hoppas bara att jag kan prestera (minst) lika bra på lördag när det väl gäller.. För att dubbelkolla sträckan jag sprang (litar inte alltid helt på telefonen) så mätte jag över en karta på nätet. Jag vet att det inte blir exakt så heller men man får ändå ett ungefärligt svar som jag kan jämföra med vad appen tyckte. Sträckan jag mätte på nätet blev 500meter längre så jag tänker godkänna både sträckan och tiden som endomondo-appen sa. :) så totalt för veckan blev det cirka 36km (5+6+5+20).

När jag kom innanför dörren hemma efter rundan började jag frysa. Tänkte att det nog var kallt ute och att jag inte märkte det när jag sprang. In i duschen lite snabbt men inte ens då blev jag varm! Trots att jag hade på varmare vatten än jag brukar! När jag såg mej i spegeln så var jag till och med blå om överläppen! Klädde mej varm, tog fram täcket och mös ner i soffan. Då började jag nästan må illa! Hallå! Vad är detta? Rickard dukade fram mat till oss och jag åt och började må bättre fast frös fortfarande och kände mej allmänt sjuk! Rickard förklarade att man kan må så när man har kört slut på kroppen ordentligt...
Efter påfyllningen av mat och lite gotte så mådde jag bättre men frossan blev jag inte av med förrän efter att jag hade gått och lagt mej! Vilken konstig känsla det var...

Då kan man ju fråga sej om det var bra eller dåligt att ta ut sej så en vecka innan det stora loppet? Jag hoppas det..
Idag (måndag) och på onsdag är tanken att jag ska springa en mil vardera och sedan vila torsdag och fredag. Ni andra som har lite bättre koll på det här med laddning inför ett sådant här lopp, verkar detta som ett bra upplägg eller är det dömt att misslyckas? ;)

Igår var det dags för årets Vårrus i Växjö. Jag försöker göra det till en tradition att åka upp dit med minst ett lag och springa. Både för att det är väldigt trevligt med gemenskapen att hitta på något med ett gäng vänner och för att öka motivationen till att träna!

I år fick vi knappt ihop ett helt lag.. Lite sorgligt med så många avhopp men jag är glad över att vi i alla fall var fem tappra själar som åkte upp och presterade! Och presterade gjorde vi verkligen alla! Alla nådde sina uppsatta mål och de som hade en tid sedan innan förbättrade den! Själv så hade jag år 2011 års tid på 23.30 som jag ville slå. Mitt mål var att minska det med en minut och ju närmare 20 minuter jag kom, ju bättre! Jag gick i mål på 21.38 och fick därmed en mycket bättre tid än vad jag hoppats på! Jätte nöjd och stolt över min prestation! Min dröm att göra 5 km på under 20 min kanske går att nå trots allt?

Efteråt väntade en välförtjänt fika med trevligt sällskap i form av lagkamraterna!

Jag hade verkligen en jätte trevlig kväll och eftermiddag och vad jag förstår så hade de andra det med! Tack till er alla och lycka till med träningen inför nästa år! För då ska vi återvända och slå detta årets tider! :)

Valborg firade vi ute på sturkö hos min pappa. De hade en egen brasa på tomten vilket vi tyckte passade bra för då tändes den när det passade oss bra! Min pappa har även en stor tomt och där var många barn (och vuxna så klart) son lekte och spelade boll. Även om våra barn var lätt yngst så hade de roligt tillsammans! Max tyckte det var roligt att vara med de äldre barnen och Moa tyckte det var roligt när de fjantade med henne. Max som är ganska stor och stark för sin ålder fick nu "brottas och bråka" med äldre barn som klarade av det men som även förstod att han var liten. Och så var han ju med tjejerna med förstås. Max är inte blyg av sej utan går fram och leker och pratar med se han tycker ser ut att göra något roligt! På sådana här tillställningar och kalas och liknande finns det bara två personer som våra barn inte vill umgås med... Oss, deras föräldrar. Vi blir tydligen väldigt tråkiga att vara med och alla andra är jätteroliga! Får se det som att det är skönt att barnen är sociala och att de andra brukar tycka det är roligt att barnen vill vara med dom!

Åter till Valborg! Här kommer lite bilder från kvällen! Min kära familj framför brasan, en liten mus som sprang ur brasan och satte sej bara decimeter ifrån oss så vi fick fota honom! Ni kanske även ser musen på bilden med Max (han sitter vid kanten av skugga). Både vuxna och barn fascinerades av denna lilla gnagare! Super söt var han! :)

Tack pappa och Lotta för en jättetrevlig kväll och för jättegod mat!