Ny vecka - nya tag!
Då Rickard har jobbat hela helgen har det inte blivit någon skola för mej denna helgen. Jag har helt enkelt koncentrerat mej på att försöka få ordning hemma. Men med ett sådant kaos som vi har kommer det ta lååååång tid.
Men nu känner jag mej laddad! Ny vecka och imorgon ny månad! Nya tag i min viktminskning, i skolan och hemmet! Och jag känner mej grymt laddad!!
Max andra tandläkarbesök
Dagen idag började med att Max skulle till tandläkaren för den vanliga kollen för treåringar. Då vi bodde i stan när han var liten så innebar det att hans första besök hos en tandläkare vad redan när han var ett år, här ute "på landet" gör man första besöket vid två års ålder. Fast det första besöket var väl mer en information till oss föräldrar om att borsta hans tänder morgon och kväll, och allt annat nödvändigt..
Idag var det helt annorlunda! Idag fick Max sitta i stolen med den vackra "haklappen". Hon berättade för Max att hon skulle titta på hans tänder och han gapade stort så fort hon sa det! Jätteduktig! Hon la honom ner i stolen och man märkte att han tyckte det var tokigt! Hon räknade tänderna och kände om där fanns några tandtroll (vilket det inte gjorde), informerade oss om hur man bäst borstar barnens tänder, frågade om det fanns någon godisdag (Max svarar lördag) och frågar vad han brukar dricka och hur ofta vi borstar hans tänder. Tandhygienisten (som jag tror hon var, ej tandläkare som jag skrev innan) informerade oss att om man borstar barnens tänder två gånger om dagen och ger dom vatten eller mjölk att dricka när de är törstiga och enbart har lördagsgodis så klarar man sej länge med det! Skönt! Så vi försöker göra redan!
Självklart fick han ett klistermärke för att han varit så duktig! Och den klassiska banankrämen på tänderna.. Både Rickard och jag blev väldigt stolta över hur duktig han var när han gapade och gjorde som hon sa! Duktig son vi har!
Sedan bar det av till Ikea där vi inhandlade ett vardagsrumsbord och två stolar men bara en klädsel.. Var tydligen brist på det nu men de skulle få in fler.. Ska totalt bli sex stolar (med klädsel till alla så klart) och helst två barnstolar (de mindre lite högre ni vet), dock verkar det som om de vi ville ha inte finns längre.. Suck..
Barnstolarna kommer även kallas pysselstolarna då vardagsrumsbordet som annars bara används till kalas och liknande kommer att vara ett pysselbord där man kan pussla, måla, leka med lera och liknande om vardagarna (med förhoppningar om att finna en fin vaxduk att ha på under tiden det pysslas). Åh detta kommer bli så bra och fint! Om jag kommer ihåg kanske jag lägger ut lite bilder när det är färdigt!
Dagen avslutades nu med en föreläsning för mej i den nya kursen. Nu sitter jag på väg hem i bussen. Hungrig... Undra vad det blir för mat?
Härlig höstkväll!
Sitter just nu på bussen på väg hem från Kalmar. Har skrivit tenta på kalkylering och internredovisning.. Det sägs att det är den tuffaste kursen av dom alla. Hur känner jag då? Jo tentan var svår men inte svår på det viset jag trodde.. Jag trodde att räkneuppgifterna skulle vara krångliga och att man verkligen var tvungen att tänka efter flera gånger vad man gjorde. Men så kändes det inte när jag satt där.. Räkneuppgifterna kändes relativt enkla om man bara visste hur man gör på en sådan uppgift. Däremot teorin.. Det var alldeles för mycket teori för min smak! Mycket teori och många poäng på det.. Jag kan inte det där med teori och ord och sådant.. Jag ser det logiska i en uträkning sedan kan jag använda mej av det för att räkna ut olika liknade uppgifter.. Det känns ändå som jag borde klarat det.. Hoppas jag... Får se om ca 3-4 veckor när tentorna är färdigrättade.. Det här är ju bara som det känns just nu, längtar tills domen kommer!
När jag gick ut från tentan kände jag ett härligt lugn. Tentan över, nya kursen börjar inte förrän i morgon eftermiddag och det var så härligt frisk luft ute! Vilken härlig höstkväll!
För er som är nyfikna på hur det gick på min förra tenta så kan jag stolt berätta att jag fick VG 9! Högsta betyget. 94 av 100 poäng. *stolt* så är det någon som behöver hjälp med extern redovisning eller budgetering är det bara att komma till mej! ;p
Håll kärleken levande
För någon dag sedan skrev jag ett inlägg som handlade om hur kärleken förändras hos ett par när man får barn. Idag hittade jag boken "Håll kärleken levande" som är skriven av Alf B Svensson. Han är psykolog, författare och en av vårt lands mest efterfrågade föreläsare i samlevnadsfrågor.
När vi väntade Max så fick vi boken från barnmorskan på MVC och när vi väntade Moa så fick man välja om man ville låna den (då gav dom inte ut den gratis längre). Idag gissar jag att man kan få låna den om man vill och jag kan starkt rekomendera alla blivande föräldrar att göra det! Även ni som redan är föräldrar borde låna eller köpa boken. Den kostar under hundralappen, är ca 50 sidor lång med lättläst text och roliga bilder.
Boken är lätt att läsa och ger mycket tankar och funderingar. Han skriver ärligt och rakt på sak! Här finns tips och idéer och han beskriver situationer som alla någongång har känt igen sej i, på ett eller annat sätt. Förstod inte riktigt meningen med att läsa den när vi väntade Max, vi skulle ju inte förändras så mycket! Men nu ser jag meningen med den och det borde vara en sådan bok som man ögnar igenom lite närsom för att påminna sej om hur man ska vårda kärleken.
Så här står det på bokens baksida:
" Att bli kär är ingen konst. Men att sedan hålla kärleken levande när den första förälskelsen gått över är inte alltid så lätt. Varför lyckas vissa par när så många andra inte gör det?
Bara kärlek räcker inte. Att hålla kärleken levande är en konst, något vi alla kan lära oss. Ett lyckligt förhållande är något vi själva tillsammans kan skapa. I den här boken får du många praktiska och konkreta råd och svar på de vanligaste frågorna.
När skall vi få tid för varandra?
Hur vårdar man kärleken när man fött barn?
Varför tiger han när hon vill prata?
Hur löser man konflikter utan att gräla?
Ett rikt samliv, hur får man det?
Kan man älska samma person hela livet?
Boken är mycket positiv, lättläst och full av humor. Läs den helst tillsammans. Ni kommer säkert att känna igen er, få många glada skratt och ny inspiration. Kanske blir ni också mer förälskade i varandra än ni någonsin varit."
Stolt storasyster!
Idag vill jag dock flagga lite extra mycket för ett av dom, Annie! Annie är 10 år yngre än mej (född '96). Det jag vill hylla med henne är hennes otroliga insats som innebandymålvakt i Örlogsstadens damlag! Damerna gick upp till div. 2 inför denna säsongen. Tycker för det första det är starkt av henne att få stå så pass mycket i mål i damlaget som hon gör trots att hon inte är äldre. Vi vet ju alla att en målvakt är en väldigt specifik plats och man kan inte ha för många av dom på plan samtidigt.. ;)
Sedan är jag väldigt imponerad av hennes insats! Säsongen har bara börjat men då har hon än så länge fått spela 3 hela matcher av 4 möjliga och i den fjärde fick hon göra ett inhopp. Utav de tre matcherna Annie stått hela har de vunnit två och förlorade den tredje på uddamålet (trots det gör Annie en bra insats enligt tränarna). På hemsidan när ledarna skriver om matcherna är det mycket positivt över Annie och hur hon sköter sej i målet. Detta gör att man blir varm i "storasyster-hjärtat".
Jag önskar jag kunde gå oftare och se hennes matcher. Hon spelar imorgon men då måste nog jag tyvärr sitta och tentaplugga. Har tyvärr pluggat lite för lite för att kunna hoppa över det imorgon (också...). Men säsongen har precis börjat så jag får skriva ut ett spelschema lite senare och anpassa skolplugget efter den sedan! =) Jag följer i alla fall hennes framgång via deras hemsida och genom att läsa tidningen där hon ibland står omnämnd efter matcherna.
Är det någon annan som skulle vara intresserad att läsa om min duktiga lillasyster så kan ni göra det på den här hemsidan:
http://www.orlogsstadensibk.se/
Klicka er sedan in på "senior och junior" och välj "Dam div 2"
När hinner man vårda kärleken?
Och detta fick mej att börja tänka. Hur och när hinner vi det egentligen?
Ett av mina första och mest spontana svar var "att skaffa barn är bland det tuffaste ett par kan gå igenom". Så är det. Ett barn förändrar världen helt totalt! Den blir sej aldrig lik igen. Och hur du än vänder och vrider på det så har paret alltid något gemensamt.
Gifter man sej, köper hus tillsammans eller vad man än gör annars så kan man alltid skilja sej, dela på de gemensamma sakerna, sen behöver man aldrig mer prata med varandra igen om man inte vill! Har man däremot barn så har man alltid nåt som gör att man måste prata med varandra även om man har separerat.
Vill även tillägga att barn också är det mest underbara som ett par kan få! Men det vet väl alla?
När man har fått barn finns det helt plötslingt någon/några andra som alltid går i första hand. Mannen/frun/sambon/partnen är inte längre prio ett. Och det anser bägge och därför är det inget konstigt med det.
Man har inte samma tid för kärleken som innan man fick barn. Men man har inte samma behov av det på samma sätt längre. Man finner andra sätt att visa kärlek på. Att ta den där bajsblöjan fast det egentligen är partnens tur, att låta partnen få sovmorgon, att leka och busa med de underbaraste man har (barnen), ta hand om disken (igen!), fixa tvätten (för sjuttioelfte gången i rad)... Möjligheterna att visa kärleken till varandra är oändlig! Dessutom är de små sakerna värda så mycket mer nu än innan. Den där pussen när man kommer hem från jobbet, att somna hos varandra i soffan, att äta middag tillsammans när barnen har somnat.. alla de där småsakerna som förr ansågt vara självklara är idag värda mycket. Och det är härligt att det inte behövs mer!
Självklart finns det dagar då man önskar man hade mer tid för varandra och det kan vara skönt att ibland bara komma iväg och gå på bio eller äta en bit mat ute själva. Det uppskattas så klart väldigt mycket. Och det är väldigt viktigt att man som par ibland får de där stunderna tillsammans. Där kan jag säga att vi är väldigt lyckligt lottade som har så otroligt många vänliga själar som gärna tar hand om våra busfrön, särskillt mina svärföräldrar! Gångerna de inte har kunnat ställa upp när vi har frågat dom är lätträknade.. Att så många vill ställa upp är något vi är otroligt tacksamma över!
Värre är det väl med grälen.. Man kan inte gräla lika mycket som man skulle behöva ibland. Vi vill ju inte stå och vara "ovänner" med varandra inför barnen... Men tillslut så rinner bägaren över och så blir det ett rejält gräl istället för flera små (oftast när barnen sover eller inte är hemma).. för det måste man också ha när man älskar varandra. Vissa dagar/tillfällen då man rensar luften! Men som alla par vet så älskar man inte varandra mindre bara för man grälar ibland.. så länge det håller sej inom ramen för vad som är "normalt". Vad som nu är normalt i detta fall...?
Att få barn är en helt ny livssituation. Det är även något som man "automatiskt" älskar (tror det kallas hormoner..)! Alla saker man sa att man inte skulle strunta i bara för att man fick barn, man struntar inte alltid i dom men man vill inte göra dom lika mycket! Ibland väljer man att stanna hemma bara för att man vill! Dessa hormoner...
Så älskar varandra gör vi nu mer än någonsin, visa det hinner vi inte alltid men de små signalerna är där! Alltid när man behöver det så finns de där om man tittar noga.
2012
År 2012...
Jag har alltid sett på det året som MITT år.. Vet inte riktigt varför men jag har alltid gillat siffran tolv (hade den på tröjan när jag spelade fotboll) och så har Rickard och jag varit tillsammans i 10 år då och förlovade i 5 år.
Vet inte säkert varför det är mitt år dock. Jag har alltid känt på mej att något speciellt ska hända då... Men vad? Länge trodde jag att det skulle bli år 2012 som jag skulle gifta mej men har insett att så blir det inte.. Finns inte likvida medel som täcker en sådan utgift (visst lät jag otroligt smart när jag skrev så? ;) ). Och några/något barn blir det inte heller det året.. Så vad är det egentligen? Något speciellt måste det vara! Kanske vinner jag på triss (en storvinst då så klart..), kanske har jag lyckats träna mej till min drömkropp, eller kanske... Möjligheterna är enorma! Ska bli så spännande! 2012 är mitt år! Frågan är bara varför?
J*#€a Kalmar hem!
Som ni kanske märkte på mitt tidigare inlägg som jag skrev idag så började min dag inte så bra. Inte så att något speciellt hände men kände mej allmänt trött, grinig, seg och framför allt stressad. Inlägget skrev jag på bussen på väg till skolan och skickade iväg bara minuterna innan jag klev av bussen för att cykla till skolan.
Universitetsbyggnaden som jag läser i ligger några kilometer från busshållplatsen och det tar cirka 10 minuter att cykla till skolan. När jag kommer till Kalmar så har jag cirka en halvtimme på mej att ta mej till skolan innan lektionen börjar så egentligen skulle jag hinna gå dit. Problemet är på vägen till bussen när lektionen är slut för vi slutar lektionerna klockan hel och min buss går kvart över. Jag har alltså en kvart på mej att hinna till bussen, därför är jag ganska så beroende av min cykel skulle man kunna säga..
I morse klev jag av bussen och gick till platsen där jag brukar ställa cykeln, bredvid en lägenhet där andra studenter bor för det känns säkrare att ställa den där än vid stationen där jag vet att flertalet cyklar blivit snodda. När jag kommer fram dit är min cykel borta! What! Har någon snott min cykel? Upptäcker då små fina lappar på de få cyklar som är kvar där det står namn och lägenhetsnummer på. Alltså har det uppenbarligen varit någon form av cykelrensning där.
Stressad som jag är så börjar jag traska till skolan för att hinna till lektionen. Har dock inte jättestor nytta av lektionen då jag bara sitter och tänker på hur jag ska lösa att få tillbaka min cykel igen. För det är ju faktiskt en allmän plats där man får ställa cyklar och det har inte stått några lappar om någon rensning.. Eller? Börjar självklart tvivla på mej själv men tänker att jag ska kolla upp detta så fort jag kan.
Som tur väl är så har jag snälla klasskamrater (i det här fallet Jens) som snällt lånar ut sin cykel till mej så jag kan cykla dit och kolla på lunchen. Nej där fanns inga skyltar om varken privat parkering eller att någon rensning skulle ske. Sur cyklar jag till Kalmar hems kontor (de som hyr ut lägenheterna i byggnaden) där jag får reda på att de tydligen har haft en rensning.. "Men man får väl ställa cykeln där även om man inte bor där" frågar jag, "Självklart!" får jag till svar.. Konstigt.. Men framför allt irriterande! Får man verkligen göra så då? Bara forsla bort cyklar så?!
Killen bakom disken var trevlig och ringde några samtal och försökte få reda på var min cykel kunde befinna sej. Han fick inte tag på den ansvarige men skulle ringa när han fick tag på henne.
Jag får snällt cykla tillbaka till skolan igen och får ett samtal cirka tjugo minuter innan min lektion börjar och får då reda på att min cykel står någonstans i närheten av där jag hade ställt den bland andra cyklar som också blivit undanflyttade och att det bara var att hämta den men imorgon så skulle dom dit och låsa ihop dom med en stor kedja.
Detta ledde till att jag var tvungen att gå en halvtimme tidigare från min föreläsning för att hinna med en buss för att hinna leta upp min cykel idag (innan dom låser ihop dom) och för att hinna med min buss hem!
Jag hittade min cykel och ställde tillbaka den där den stod från början, för den får faktiskt stå där!!! Men för säkerhets skull satte jag en lapp med mitt namn på pakethållaren.. Ska inte behövas då rensningen redan är över men man vet aldrig..
Så idag har de j*#%a Kalmar hem orsakat mej en stressad morgon, en lektion som jag inte fick ut det jag ville av, en stressig lunch och så att jag missade en halvtimme av föreläsningen! Då kan jag även tillägga att detta är en svår kurs så jag behöver all tid jag kan få! Speciellt tiden i skolan då jag verkligen koncentrerar mej till tusen på det jag gör och känner att jag verkligen lär mej! Ååååhhhhh!!!! Men nu har jag i alla fall min cykel imorgon! Hoppas jag...
Att aldrig känna sej färdig..
Precis så känner jag. Kommer det aldrig bara en dag då man kliver upp och tänker "vad VILL jag göra idag?" utan att följande tanke kommer "vad MÅSTE jag göra i dag?" eller "vilka måsten kan jag hoppa över idag för att göra det jag vill?"
Det är en tung kurs i skolan nu och jag känner att jag ligger lite efter där redan. Uppgifterna man ska göra tar ca 2-3 timmar att försöka lösa på egen hand men jag har inte riktigt förstått det än utan jag brukar bara avsätta en timme för att försöka lösa dom. Allting hamnar på hög och om mindre än två veckor är det tenta.. Då vill jag gärna förstå allt.. Så nu blir det till att sätta sej ner och verkligen plugga..
Träningen går sådär. Har ju avsatt tid för att jag ska träna men oftast dyker nåt annat upp. Det är riktigt tungt då jag är van vid att träna mycket och jag mår bättre u både kropp och själ när jag tränar regelbundet. Åter igen så har jag för lite tid...
Barnen är jag i från nästan hela dagarna så när jag kommer hem vill jag gärna umgås med dom! Inte behöva stänga in mej och plugga eller åka iväg igen när jag precis har kommit hem!
Och hemmet.. Vi har dåliga städrutiner hemma vilket leder till att mycket samlas på hög. Att vi då inte har gått igenom allt sedan flytten gör ju inte saker och ting bättre.. Och så vill vi ju fixa lite fint i hemmet med men för att kunna görs det finns vissa andra (tråkiga) saker som måste göras först..
Att kliva upp på morgonen och känna sej stressad.. Inte roligt alls. Lite är mitt eget fel då jag alltid ligger och snoozar för många gånger men så kommer även alla dessa "just det!". Så mycket man kommer på att man måste hinna med på morgonen som man egentligen kunde ha förberett kvällen innan.
Sömn är en sak som jag har blivit ganska känslig med. Rickard kunde sitta uppe och plugga om nätterna tills klockan blev tre, fyra, ja till och med fem ibland! Jag klarar inte det. Jag måste gå och lägga mej innan 12, helst innan 11, annars blir jag inte rolig att ha och göra med. Väldigt tråkig, jag vet, men så är det..
Oj vad mycket klagan det blev. Ville egentligen bara säga att jag önskar några extra timmar per dygn eller kanske en extra dag per vecka.. Bara tills jag hinner i kapp, sedan kan vi återgå till det normala igen.
Mina två små skitungar!
För visst är det okej att kalla sina barn för skitungar? I alla fall när man gör det med glimten i ögat! ;)
Den stora skiten var på 3-års kontroll på BVC med sin pappa i fredags. Jag kunde tyvärr inte vara med då jag hade skola hela dagen. Typiskt. Hade verkligen velat vara med!
Han hade skött sej otroligt bra! Han hade gått före in till rummet och suttit och pratat om både det ena och det andra med sköterskan. Han gick före när han skulle vägas och mätas och gjorde detta frivilligt (något som inte sker hemma..). Han vägde 19,5 kg tungt men då han även var lång, 104,5 cm, så var det normalt. Han har en liten egen kurva som ligger två "streck" över "normal"-kurvan som han har följt sedan han föddes. Men då han ligger där på både längden och vikten så är det helt okej! Stor pojke mamma har! Det märks inte minst när man har myst i soffan och ska bära in honom i sin säng..
Besöket avslutades med att han fick en cykelhjälm! Jättefin svart och röd! Men då vi nyss köpt en hjälm till honom så valde Rickard att ta en storlek större så han kan ha den när han vuxit ur den han har! Smart!
Min lilla skitunge har det börjat poppa tänder i munnen på som aldrig förr! Länge har hon haft tre tänder uppe och tre tänder nere. Den fjärde tanden uppe och nere har länge legat och väntat men inte velat spricka igenom. Härom dagen bestämde sej den fjärde nere för att spricka igenom. Nån dag senare så jag till min förvåning något vitt långt in i Moas underkäke! En kindtand! Hon (eller snarare hennes tänder) beslutade sej för att "hoppa över" en tand och tyckte att det var dags för en kindtand! Nån dag senare upptäckte vi en kindtand på andra sidan med och en uppe..så 10 tänder varav tre kindtänder.. Igår upptäcktes att den sista av de åtta framtänderna äntligen kommit så nu är de sammanlagt 11 st. Ska bli roligt att se vilken tand som beslutar sej för att kika fram här näst då hennes tänder inte verkar följa någon vidare logik.. :)
Jag säger bara det: Underbara barn!
Blogg app
Äntligen har den kommit! Blogg.se har skaffat en app! Första gången jag provar och är är jag inte helt nöjd.. Det verkar inte som om jag kan välja en kategori när jag lägger ut inläggen så här.. Men jag är inte så duktig på den än så jag får experimentera mej fram här! Men man kan lägga ut bilder och jag kan enklare blogga från bussen till och från skolan! Det gillas skarpt!
Nu j*vlar!
Och imorgon ska jag ge zumba en chans igen! Jag är ingen dansmänniska men kan tänka mej att gå på det passet i fortsättningen, både för att det är nåt jag inte kan och tävlingsmänniska som jag är så vill jag lära mej, och för att det kan vara bra med någon "smidighets-" eller "rörelse-"träning.
Sen är tanken att det ska bli en mil spungen på lördagen eller söndagen i veckan. Inte för många pass så jag inte klarar det nu i början eftersom jag har mycket i skolan och så, och inte för få heller utan att det verkligen ska bli av!
Det är min tanke nu och jag är taggad som aldrig förr! =)
