1. Min idrottsbakgrund

Jag har alltid älskat att träna! Gymnastiken i skolan var tidigt mitt favoritämne och jag har sysslat men någon form av idrott så länge jag kan minnas.

Som riktigt liten gick jag på barngymnastik och även på handboll och innomhusfotboll. Detta på lek förstås.

När jag började skolan så började jag även träna pingis. Detta var en sport som jag fastnade för. (Konstigt nog eftersom mamma spelat handboll och pappa fotboll) Jag spelade i Jämjö BTK i ca 7 år innan jag bytte över till Lyckeby BTK för att göra en elitsatsning. Där tränade och spelade jag på elitnivå till 2007. Under min pinigis "karriär" hann jag bland annat med att:
* Komma på 15:e plats i SM
* Vinna Div. 1 serien och vinna kvalet upp till Elitserien (dock fick vi aldrig ihop spelare och pengar för att spela i elitserien)
* Komma bra till på många stora turneringar i hela landet.
* Spendera 6 veckor i San Fransisco och agera spärring i en klubb där.
* Vara på träningsläger med Svenska Handikapslandslaget och spärra dom.
Under min gymnasietid så gick jag idrottsprofil, vilket innebar att medans övriga i klassen hade valbar kurs (eller individuellt val, kommer inte ihåg vilket det var) så tränade jag pingis. Detta ledde till 6 träningspass mån-fre och sedan var vi iväg hela helgerna på olika tävlingar och seriespel.

Jag spelade något år (när jag var gravid och efter att jag fått Max) pingis i Kättilsmåla BTK. Detta mest på skoj och för att hålla igång. Kan ju erkänna idag att jag saknar tiden i Lyckeby på många sätt...

Någon gångra år när jag gick på mellanstadiet och högstadiet spelade jag inte bara pingis utan även fotboll. Fick nån serievinst i nåt flicklag och lite sådant men ingen vidare större "karriär". Har alltid gillat fotboll och tycker att det är en rolig sport. Men eftersom var jag bättre på pingis och slutade jag fotbollen för att satsa fullt ut på pingisen.

Jag har alltid älskat att träna och inte gett mej förrän jag var bäst eller nåt det mål jag satt upp. Jag har heller aldrig fått nåt "gratis". Jag har inget vidare medfött bollsinne eller liknande (tillskillnad från en av mina systrar) utan har alltid fått träna ordentligt för att bli bra. Självklart var detta jobbigt, särskillt till en början, men allt eftersom så fann man fördelar med det med. Eftersom jag då från början var van vid att träna hårt för att komma någon stans så blev det ingen skillnad när man kom upp till högre nivåer och var tvungen att träna riktigt hårt för att bli riktigt bra.

Det enda jag har fått "gratis" visade sej vara psyket och konditionen för löpning (lite längre sträckor). Detta upptäckte jag redan på mellanstadiet då jag slog alla i klassen (även killarna) i det. På högstadiet var det bara tre killar som klarade av att slå mej i det.

På gymnasiet och några år efter det var min "träningstopp" då jag tränade som mest. Jag ville tom ha nederskåpet på gymnasiet att lägga böckerna i för då så gjorde jag en benböj varje gång jag skulle ha nåt i skåpet. Det mesta jag har gjort på en dag var när jag cyklade från stan till jobbet på verkö, cyklade hem igen, cyklade till pingisträningen i lyckeby, tränade två timmars pingis, sprang 6 km och sedan cyklade hem igen. Ca 4,5 timmers träning på en dag.

Detta var väl lite kort om min idrottsbakgrund...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0