De underbaraste!
VARNING! Alla läsare som inte tycker om att läsa om gulligull, puttisnutt och en stolt mamma som skryter om sina barn bör sluta att läsa NU!
Ibland så säger jag det så ofta så det blir tjatigt. Ibland så säger jag det alldeles för sällan. Fast jag tycker inte att man kan säga det tillräckligt ofta. Jag älskar mina underbara barn. Min kärlek till dom är så stor och villkorslös att det inte går att beskriva med ord! Finns inget jag inte skulle göra för dom!
Varje dag gör dom mej stolt. Varje dag får dom mej att le. Inte en dag är den andra lik och varje dag sker små under. Jag blir så otroligt stolt för varje litet framsteg dom gör, stort eller litet. Första steget, första ordet, första gången dom säger "Jag älskar dej" eller första gången dom vänder sej från mage till rygg. Dessa små framsteg förgyller även den gråaste dagen! Det behövs helt enkelt inte så mycket för att man ska bli så där mysigt stolt och glad, men oj vad stolt och glad man blir!
Max: För en vecka sedan så ville Max inte sova. Då kom han på den smarta idén att han ville sova i sin säng i sitt rum. Så Rickard och jag orkade inte tjabba den kvällen utan bar snällt ut hans säng från vårt sovrum och in i hans rum. När han insåg att han skulle behöva gå och lägga sej trots allt så blev han ledsen. Så vi tog honom och mös ner oss i vår säng där vi sedan somnade. Kvällen efter hade vi besök och det var stoj och stök. Max säger plötsligt att han går in på sitt rum och läser böcker (denna bokmal!). En stund senare så uppmärksammar min syster mej på att Max har varit inne på sitt rum ganska länge. Vi går in och tittar och där ligger han och sover i sin säng med en bok i handen! Lilla hjärtat! Vi låter honom sova där den natten och när han vaknar så är han väldigt stolt! Han har fått sova själv i sin säng i sitt rum! Spännande! Sedan den kvällen har vi frågat honom var han vill sova och nästan varje natt så har han sagt att han vill sova i sitt rum. Lilla killen börjar bli stor! Men ungefär varannan natt så vaknar vi av att en liten kille kliver ur sin säng och går in och kryper ner hos oss. Och ingen blir gladare för det än jag! Jag älskar att ha barnen sovande hos mej! Så mysigt!
Förövrigt så kan jag berätta om att vi alltid har legat hos barnen när dom ska somna. Max brukar vi läsa saga med eller ligga och mysa i soffa eller bara mysa i sängen med. Moa brukar somna hos oss antingen i sängen eller i soffan. Henne brukar jag sjuga "Trollmors visa" för så brukar hon komma till ro och somna. Båda barnen har dessutom alltid (förutom Max den senaste veckan) sovit inne hos oss i vårt sovrum (antingen i sina sängar eller hos oss). Vi tycker att det är jättehärligt att ha barnen hos oss även när vi sover och tycker att nattningsrutinerna är väldigt mysiga. Vi trivs väligt bra med detta. Jag är väldigt glad över att Max har fått bestämma själv när han är redo för att sova själv i sitt rum. Han är själv väldigt stolt över detta och han vet när han vaknar på natten att han är mer än välkommen in till oss. Att ha barnen hos oss nattetid och att ligga hos dom tills dom somnar tycker vi som sagt är otroligt mysigt. Det kommer ju en dag då dom inte vill sova hos oss eller vill att vi ska natta dom. Och när den dagen kommer vill jag kunna känna att jag har njutit fullt ut. Och oj vad vi njuter! =)
Moa: Trollungen tog sitt första steg för ungefär en månad sedan och går numera en hel del. Fast bara om hon har tid. Är det något som hon ska skynda sej till så föredrar hon sin "sittkryp"-stil. Den går nämligen snabbt som blixten! Det är så roligt att se henne när hon reser sej upp för att gå. Då får hon ett jättestort leende på läppara för hon vet att för varje steg hon tar så gör hon oss alla stolt. Ibland blir hon lite väl glad och skrattar så hon välter! Men hon är väldigt duktig på att gå och häromdagen så tog Max hennes hand och så gick dom en liten runda i huset. Så söta!
Max tycker det är roligt att Moa har börjat gå och för några dagar sedan så utbrast han "Moa kan gå!". Hela familjen tyckte detta var jätteroligt!
En annan favorit hos båda barnen är när vi sätter Moa på Max axlar så hon får rida på honom (självklart så håller vi i henne). Då skrattar de båda hjärtligt!
På tisdag blir trollet ett år. Ett helt år! Tiden går otroligt snabbt! För ett år sedan så satt man här med en stor mage och måga frågor om det lilla livet. Idag så studsar det omkring en livlig liten tjej som gör vardagen livad och härlig!
Jag sitter väldigt ofta och funderar på graviditeterna och förlossningarna. Särskillt förlossningarna. Jag försöker tänka på dom i detalj för jag vill inte glömma någonting! Så smärtsamma och underbara timmar! Att ha så ont med framför allt att vara så stark, så otroligt stark! Rickards glädjetårar och känslan över att ha blivit mamma. Den är helt obeskrivlig! Så härlig och så stark!
Om någon frågar så är jag inte sen med att berätta om mina förlossningar. Har haft två underbara förlossningar där allt har funkat fint från början till slut! Helt underbara minnen som jag aldrig vill glömma ens det minsta lilla av! (Smärtan glömmer man ganska snabbt som ni kanske märker...) Det mäktigaste jag har varit med om!
Mina underbara barn! Jag älskar er så gränslöst mycket!
Ibland så säger jag det så ofta så det blir tjatigt. Ibland så säger jag det alldeles för sällan. Fast jag tycker inte att man kan säga det tillräckligt ofta. Jag älskar mina underbara barn. Min kärlek till dom är så stor och villkorslös att det inte går att beskriva med ord! Finns inget jag inte skulle göra för dom!
Varje dag gör dom mej stolt. Varje dag får dom mej att le. Inte en dag är den andra lik och varje dag sker små under. Jag blir så otroligt stolt för varje litet framsteg dom gör, stort eller litet. Första steget, första ordet, första gången dom säger "Jag älskar dej" eller första gången dom vänder sej från mage till rygg. Dessa små framsteg förgyller även den gråaste dagen! Det behövs helt enkelt inte så mycket för att man ska bli så där mysigt stolt och glad, men oj vad stolt och glad man blir!
Max: För en vecka sedan så ville Max inte sova. Då kom han på den smarta idén att han ville sova i sin säng i sitt rum. Så Rickard och jag orkade inte tjabba den kvällen utan bar snällt ut hans säng från vårt sovrum och in i hans rum. När han insåg att han skulle behöva gå och lägga sej trots allt så blev han ledsen. Så vi tog honom och mös ner oss i vår säng där vi sedan somnade. Kvällen efter hade vi besök och det var stoj och stök. Max säger plötsligt att han går in på sitt rum och läser böcker (denna bokmal!). En stund senare så uppmärksammar min syster mej på att Max har varit inne på sitt rum ganska länge. Vi går in och tittar och där ligger han och sover i sin säng med en bok i handen! Lilla hjärtat! Vi låter honom sova där den natten och när han vaknar så är han väldigt stolt! Han har fått sova själv i sin säng i sitt rum! Spännande! Sedan den kvällen har vi frågat honom var han vill sova och nästan varje natt så har han sagt att han vill sova i sitt rum. Lilla killen börjar bli stor! Men ungefär varannan natt så vaknar vi av att en liten kille kliver ur sin säng och går in och kryper ner hos oss. Och ingen blir gladare för det än jag! Jag älskar att ha barnen sovande hos mej! Så mysigt!
Förövrigt så kan jag berätta om att vi alltid har legat hos barnen när dom ska somna. Max brukar vi läsa saga med eller ligga och mysa i soffa eller bara mysa i sängen med. Moa brukar somna hos oss antingen i sängen eller i soffan. Henne brukar jag sjuga "Trollmors visa" för så brukar hon komma till ro och somna. Båda barnen har dessutom alltid (förutom Max den senaste veckan) sovit inne hos oss i vårt sovrum (antingen i sina sängar eller hos oss). Vi tycker att det är jättehärligt att ha barnen hos oss även när vi sover och tycker att nattningsrutinerna är väldigt mysiga. Vi trivs väligt bra med detta. Jag är väldigt glad över att Max har fått bestämma själv när han är redo för att sova själv i sitt rum. Han är själv väldigt stolt över detta och han vet när han vaknar på natten att han är mer än välkommen in till oss. Att ha barnen hos oss nattetid och att ligga hos dom tills dom somnar tycker vi som sagt är otroligt mysigt. Det kommer ju en dag då dom inte vill sova hos oss eller vill att vi ska natta dom. Och när den dagen kommer vill jag kunna känna att jag har njutit fullt ut. Och oj vad vi njuter! =)
Moa: Trollungen tog sitt första steg för ungefär en månad sedan och går numera en hel del. Fast bara om hon har tid. Är det något som hon ska skynda sej till så föredrar hon sin "sittkryp"-stil. Den går nämligen snabbt som blixten! Det är så roligt att se henne när hon reser sej upp för att gå. Då får hon ett jättestort leende på läppara för hon vet att för varje steg hon tar så gör hon oss alla stolt. Ibland blir hon lite väl glad och skrattar så hon välter! Men hon är väldigt duktig på att gå och häromdagen så tog Max hennes hand och så gick dom en liten runda i huset. Så söta!
Max tycker det är roligt att Moa har börjat gå och för några dagar sedan så utbrast han "Moa kan gå!". Hela familjen tyckte detta var jätteroligt!
En annan favorit hos båda barnen är när vi sätter Moa på Max axlar så hon får rida på honom (självklart så håller vi i henne). Då skrattar de båda hjärtligt!
På tisdag blir trollet ett år. Ett helt år! Tiden går otroligt snabbt! För ett år sedan så satt man här med en stor mage och måga frågor om det lilla livet. Idag så studsar det omkring en livlig liten tjej som gör vardagen livad och härlig!
Jag sitter väldigt ofta och funderar på graviditeterna och förlossningarna. Särskillt förlossningarna. Jag försöker tänka på dom i detalj för jag vill inte glömma någonting! Så smärtsamma och underbara timmar! Att ha så ont med framför allt att vara så stark, så otroligt stark! Rickards glädjetårar och känslan över att ha blivit mamma. Den är helt obeskrivlig! Så härlig och så stark!
Om någon frågar så är jag inte sen med att berätta om mina förlossningar. Har haft två underbara förlossningar där allt har funkat fint från början till slut! Helt underbara minnen som jag aldrig vill glömma ens det minsta lilla av! (Smärtan glömmer man ganska snabbt som ni kanske märker...) Det mäktigaste jag har varit med om!
Mina underbara barn! Jag älskar er så gränslöst mycket!
Kommentarer
Trackback
